Att lära sig svenska – på bekostnad av persiska?
Den generaliserande bilden av att barn med annat modersmål än svenska har dåliga kunskaper i svenska får sig en rejäl törn i min avhandling, säger Barbro Hagberg-Persson: de förskolebarn jag har studerat, varav de flesta förvisso var födda här men som hade föräldrar med ett annat modersmål, hade en mycket hög svensk språknivå. Förklaringen är att de stötte på det svenska språket både tidigt och påtagligt genom förskolans verksamhet. Tyvärr finns risken att barnen lär sig svenska på bekostnad av sitt modersmål om de inte stöttas med modersmålsundervisning, säger Barbro Hagberg-Persson.
Hur blev du intresserad av ämnet?
– Jag har min grund bland de yngsta barnen i skolans verksamhet då jag är lågstadielärare och lärare i svenska som andraspråk. När jag började arbeta som lärarutbildare föll det sig naturligt att leda kurser om yngre barn och deras förmåga att interagera i grupper, inte minst eftersom jag tidigare har tittat på smågruppsaktiviteter och hur barn löser uppgifter som kräver samarbete. Så min avhandling är en kombination av mina blandade intressen: den handlar dels om barns samarbetsförmåga och dels om deras språkutveckling.
Vad handlar avhandlingen om?
– Jag har studerat språkutveckling och samarbetsinriktade aktiviteter hos 32 barn i åldern 6-8 år. Eftersom dagens svenska klassrum är heterogena baseras avhandlingen på en skola med mångfald, där det både går barn som har svenska som modersmål och barn som inte har det. Själva avhandlingen står sedan på tre ben: den första delen handlar om barnens individuella språkutveckling (både vad gäller läs-, skriv- och muntlig språkbehärskning). För att kunna göra språkprofilerna fick jag engagera modersmålslärare för de barn (drygt hälften) som inte hade svenska som modersmål. Jag träffade barnen en gång i veckan under ett läsår och följde dessutom upp vad som hade skett med deras språkutveckling efter två år. I den andra delen valde jag ut fem fokusbarn som ger en bild av den språkliga mångfalden i skolan, och intervjuade barn och föräldrar om hur deras språkvardag ser ut. Bara ett av fokusbarnen var invandrad till Sverige i femårsåldern, överhuvudtaget var bara två av barnen i studien som hade ett annat modersmål än svenska inflyttade till Sverige – de andra var födda här men hade föräldrar med ett annat modersmål. Det är viktigt att veta eftersom det förklarar varför så många av barnen hade en mycket hög språknivå: det beror på att de hade börjat i en svensk förskola när de var mellan 1-3 år. Eftersom svenskan kommer in så tidigt i barnens liv kan man säga att de har flera förstaspråk. Den övervägande delen av de tvåspråkiga barnen var med andra ord simultant tvåspråkiga. Det tycker jag är ett ganska intressant resultat i kontrast till den vanliga massmediala uppfattningen om flerspråkiga barns bristande svenskkunskaper. Den tredje delen, slutligen, handlar om barnens interaktion i smågrupper som är heterogent sammansatta vad gäller språkbakgrund, ålder och kön.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
– Att barn som har en tidig svensk språkstart riskerar att förlora kunskaperna i sitt modersmål om inte samhället går in och stärker modersmåls-träningen. Avhandlingen visar hur viktig den förstärkningen är, i synnerhet om man nu anser att barn och ungdomar ska kunna behärska flera språk.
– När det gäller smågruppsaktiviteterna visade det sig att språkbakgrunden inte var den faktor som hade störst betydelse för om barnen skulle kunna hävda sig i gruppen eller inte, utan avgörande var istället ålder och kön. Om man ger barnen olika ansvarsroller (tex materialansvarig eller samordnare) så kan det skapa en legitimitet som gör att barnet vågar ta utrymme och också tillåts göra det av kamraterna. En liten flicka som får rollen som samordnare vågar prata lite mer och stå på sig i gruppen. Ansvarsroller eliminerar inte, men kan mildra effekterna av ålder och kön i smågruppsaktiviteterna. Att läraren också hittar sin roll i smågruppsaktiviteterna är oerhört viktigt: samtidigt som den vuxne måste visa och leda barnens utveckling, så måste de också kunna släppa taget och låta barnen ta över. Smågruppsaktiviteter måste helt enkelt vara genomtänkta, man kan inte bara kasta fram en övning, utan de måste vara flerdimensionella och kräva interaktion, det vill säga samtliga barns deltagande ska krävas för att kunna lösa uppgiften.
Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?
– Jag trodde nog att barnens språkbakgrund skulle ha större betydelse i smågruppsinteraktionerna än vad den hade – det vill säga jag trodde att barn som hade svenska som modersmål skull märkas mer. Och så blev jag förvånad över att de de tvåspråkiga barnen hade utvecklat sitt svenska språk till en så hög nivå. Rosengård och Rinkeby har ju blivit lite normgivande, men i en annan sorts förort, som den i min avhandling, har det svenska språket en stark position i barnens liv redan när de är små – och det märks.
Vem har nytta av dina resultat?
– Skolledare som har barn med språklig mångfald i sina rektorsområden. Jag tror att det är viktigt att lyfta fram hur mångfacetterat det är, och problematisera mer kring begreppsförvirringen: vad menar vi egentligen när vi säger modersmål, förstaspråk eller andraspråk? Där tror jag att avhandlingen har ett viktigt allmänt värde för dem som arbetar med skolfrågor och skolpolitik. Dessutom är det viktigt att inse hur tidigt barnen lär sig språk i förskoleåldern. Ska samhället förstärka något i barnens språkutveckling så måste de insatserna också komma tidigt – och där står förstås förskolans resurser i centrum. Vad gäller avhandlingens sista del, som berör smågruppsaktiviteterna, så tror jag att den är mer didaktiskt intressant för lärare som vill utveckla sina arbetsformer.
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
– Jag hoppas att jag, genom att sprida resultaten och hålla i fortbildningskurser, kan bidra till att utveckla och vidga synen på barns språkliga mångfald. Jag tror att det är jätteviktigt att inte ha för snabba, generaliserande åsikter – varje barn har en unik språkbakgrund: för att hitta rätt lösningen för det barn du har framför dig krävs att du går ner på individnivå – det duger inte med generella grupplösningar!