Utslagning finns även inom idrottsskolor

Idrottsskolorna vill stå för andra värden än föreningsidrotten. Men enligt Peter Carlmans avhandling innebär barnens olika syn på idrott en utmaning för ledarna.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Intresset för barn och ungdomsidrott har jag haft sedan länge. Jag har själv hållit på med många olika idrotter och även varit ledare. När jag forskat om varför barn och unga slutar med idrott kunde jag gå vidare och göra en utvärdering av ett idrottsskoleprojekt som startats som ett alternativ till föreningsidrotten, men som visat sig bli mer av samma sak. Jag såg det som ett tecken på att det var viktigt att höra vad barnen själva hade att säga.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om barns upplevelse av idrottsskolor. Den första studien utgår från individuella intervjuer med nio barn, ledare och pedagoger. Den andra från samtal med totalt femton barn i tre olika fokusgrupper. Till den tredje delstudien har jag gjort djupintervjuer med lite äldre barn som varit i idrottsskolan i fyra år. Dessa ungdomar hade nu hunnit bli runt sjutton år.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Idrottsskolor vill vara ett alternativ med andra värden än föreningsidrotten. De vill attrahera andra än dem som är med i föreningsidrotten, vilket återkom i de flesta av studierna. Verksamheten bygger mer på lek men det finns även en viss form av tävling och en tyst ranking. Om det fanns barn med stort fokus på tävling och ledarna ställde upp på det kunde verksamheten förändras. Men barnen kunde uppleva sig utslagna även i idrottsskolan. Det är en utmaning att barnen har olika syn på idrott, och ledarna måste vara uppmärksamma på sin egen erfarenhet av tävlingsidrott.

Vad överraskade dig?

– Egentligen det jag sagt tidigare. Och att det var så tydligt hur barnens fokus på tävling uppstår i relationen mellan ledarna och barnen, och att det styr vad det blir för verksamhet.

Vem har nytta av dina resultat?

– Först och främst de som vill organisera idrottsskolor, idrottsrörelsen och Riksidrottsförbundet. Egentligen kan alla som är intresserade av att arbeta med barn ha nytta av min avhandling.

Annika Larsson Sjöberg