Utsatta ungdomar får svårt i skolan
De ungas erfarenheter av utsatthet i familjen stämmer dåligt överens med föreställningen om hur en normal barndom ska se ut. Då blir det också svårt för dem att finna en tillhörighet i skolans normalvärld, säger Ylva Spånberger Weitz som skrivit avhandlingen Ungas erfarenheter av skola, samhällsvård och vuxenblivande. En studie av fem livsberättelser .
Född 1975
i Grevie
Disputerade
2011-10-07
vid Stockholms universitet
Läs abstract och ladda ner avhandlingen nedan
Ungas erfarenheter av skola, samhällsvård och vuxenblivande. En studie av fem livsberättelser.
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Tidigare forskning har lyft fram att skolan kan kompensera för barns utsatthet dels genom att barnen får utbildning och dels genom att skolan blir ett viktigt stöd i deras vardag. Men i verkligheten är det oftast tvärtom, barnen blir utsatta även i skolan. Jag var intresserad av att förstå de här mönstren och det blev ingången till min forskning.
Vad handlar avhandlingen om?
– Om skolerfarenheter och vuxenblivande för ungdomar som varit placerade i samhällsvård. Jag har följt fem ungdomars väg genom skolan och samhällsvården. Ungdomarna har varit mellan 16 och 18 år när jag började intervjua dem och intervjuerna avslutades när de slutat skolan och skaffat eget boende. Dels har jag intresserat mig för hur deras liv har sett ut men också för hur de förstår sig själva, det som jag kallar förståelsearbete. Det handlar om hur ungdomarna knyter ihop händelser i sina liv till en sammanhängande berättelse om vem de är och vilka de kan bli i framtiden.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Förståelsearbetet är ett av dem. Det handlar bland annat om hur ungdomarna till exempel förhåller sig till bilden av hur en god elev är. Det kan vara svårt för socialt utsatta ungdomar att hitta tillhörighet i skolan och att leva upp till att vara en god elev. Det är svårt att få det att gå ihop med bilden av hur en socialt utsatt ungdom ser ut. Som en tjej jag intervjuade sa: i tonåren upptäckte jag att mitt liv inte var normalt. Om man ser sig själv på det sättet är det lätt att skapa en hemmatillhörighet i rollen som socialt utsatt vilket kan leda till att man söker sig till mindre socialt accepterade grupper.Så utöver att vara utsatt i faktiska termer, har vi också en utsatthet som handlar om att inte passa in i definitionen av vad som är en normal familj och en normal skolsituation. För att skolan ska kunna kompensera för barn och ungdomars svårigheter behövs det elever eller lärare som kan vidga normen för vad en elev kan vara.
Vad överraskade dig?
– Hur komplex relationen är mellan hur man ser på sig själv och föreställningen om vad en god elev är. Även för de som tyckte att skolan var jätteviktig var det svårt att få skolans normer att stämma överens med den egna identiteten.
Vem har nytta av dina resultat?
– Alla som arbetar med barn och ungdomar som befinner sig i utsatta situationer.