Utforskande frågor gynnar sexualundervisningen

Sexualundervisningen behöver vara mer utforskande, både för eleverna i klassrummet men även i lärarnas arbete med att konstruera undervisningen. Det visar Sara Planting-Bergloos forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är biologilärare och har undervisat i ämnet i många år, både på högstadiet och gymnasiet. Traditionellt har biologilärare haft en väldigt stark position inom kunskapsområdet. Även om det är bredare, så förknippas ämnet ofta med ett medicinskt perspektiv och undervisning om preventivmedel, sexuellt överförbara sjukdomar, reproduktion och könsorganens anatomi.

Vad handlar avhandlingen om?

– Som lärare upplevde jag att det var mycket fokus på vad sexualundervisningen ska ta upp och ganska lite på hur man ska göra det. Det finns många externa aktörer som tillhandahåller olika metodmaterial, men de har ju sin agenda och är bara en del av sexualundervisningen. Jag var väldigt intresserad av hur ämnet kan ta form i skolan. Jag var också nyfiken på hur man kan möta elevernas intressen och frågor.

– Jag har varit ute på två gymnasieskolor och två högstadieskolor, där jag har samskapat undervisningen tillsammans med lärare. De två första studierna gjordes på gymnasiet och i den första utforskade vi undervisningen om oskuld. Den andra studien handlar om preventivmedelsanvändning. I den tredje studien utforskade jag vad undervisning om pornografi kan vara, tillsammans med andra forskare och högstadielärare. I den fjärde studien har jag undersökt den naturvetenskapliga sexualundervisningen tillsammans med fyra NO-lärare på högstadiet.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Även om de fyra studierna handlar om olika saker så blev det väldigt tydligt att de empiriskt pekade på samma sak. Och det är att sexualundervisningen behöver vara väldigt utforskande. Man behöver planera lektioner så att eleverna får diskutera, läsa, skriva och vara aktiva. Mina resultat visar att eleverna blev väldigt engagerade när de fick fördjupa sig och utforska olika frågor. Det är svårt att ha helklassdiskussioner i ämnet, och ett mer individuellt utforskande fungerade väldigt bra eftersom eleverna fick möjlighet att synliggöra sina egna frågor.

– Kunskapsområdet behöver också få in kulturella, historiska, religiösa och samhälleliga perspektiv på sex och sexualitet. Det går exempelvis att ha en klassisk preventivmedelsgenomgång, och sedan konstruera uppgifter kring hur det ser ut mellan könen, vem som har ansvaret och hur det har sett ut historiskt. Att försöka skapa mer komplexa uppgifter som det kanske inte riktigt finns givna svar på. I utforskandet växer nya frågor fram som man kan arbeta vidare med. För att kunna göra det så behöver man ha ett gott kollegialt stöd och samarbete, det blir som ett utforskande i lärarkollegiet också.

Vad överraskade dig?

– Hur mycket tid det tar att vända och vrida på olika frågor. Det förvånade mig också hur mycket bättre det blir när lärare samarbetar och konstruerar uppgifter tillsammans. Ytterligare något som förvånade mig är att lärare har ett relativt dåligt självförtroende inom kunskapsområdet. De förlitar sig gärna på externa aktörer. Jag menar att lärarna kan det här, men de måste få tid att konstruera en mer utforskande undervisning.

Vem har nytta av dina resultat?

– Avhandlingen är väldigt praktiknära så jag hoppas att lärarprofessionen ska ha användning av den. De fenomen som jag har undersökt kan vara till nytta även för andra ämneslärare än biologilärare. Mina resultat visar också att undervisningen på området inte samordnas mellan lärare. Eleverna upplever tyvärr att den är repetitiv och inte så fördjupande, eftersom många lärare tar upp samma saker. Så det behövs mer samarbete och man behöver ha en skolgemensam plan för kunskapsområdet.