Utbildning i hållbarhet med olika krav på fattiga och rika

Fakta

Linus Bylund

Bor i Göteborg
Född år 1980

Disputerade 2023-10-27
vid Göteborgs universitet

Avhandling

Differentiation, didactics and inequality. How rich and poor populations are educated for sustainability

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat länge som gymnasielärare i samhällskunskap och geografi. Globala frågor och hållbar utveckling ingår och är frågor som jag har intresserat mig för.

Vad handlar avhandlingen om?

– Grunden är ett globalt program från Unesco. Det ska implementeras för utbildning om hållbar utveckling. Där finns en retorik om att alla världens människor ska komma samman för att bekämpa miljökrisen. Är det möjligt att göra på ett likvärdigt och rättvist vis i en värld som är ojämlik? Hur formulerar Unesco sig om fattiga och rika populationer?

– För att undersöka detta har jag besökt 31 skolor i Uganda, Sydafrika, Rwanda samt Sverige och intervjuat lärare och observerat skolornas initiativ för hållbar utveckling.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Fattiga och rika elevpopulationer förväntas bli hållbara på olika sätt. Redan på policynivå går det att se att Unesco gör skillnad i hur fattiga och rika elever ska adresseras. För den fattiga populationen handlar det om att trygga grundläggande behov. Det är framförallt fokus på individuell förändring. Individen ska ändra sitt sätt att leva och också påverka sitt lokalsamhälle. Den politiska, samhälleliga nivån hamnar i bakgrunden i Unescos dokument. Den ojämlikhet som finns mellan olika populationer tenderar att inte tas upp.

– I praktiken syns konsekvenserna i att elever i de fattiga kontexterna, till exempel på landsbygden i Uganda eller i kåkstäder utanför sydafrikanska städer, utbildas för att bli självförsörjande och använda tillgängliga resurser så effektivt som möjligt. Det kan handla om att skapa en odlingslott på bakgården, lära sig mer effektiv jordbruksproduktion eller om trädplantering. Elever förväntas ta med sig idéer och kunskap och sprida i lokalsamhället.

– I rika kontexter handlar det om något helt annat, inte om att säkra överlevnad, utan snarare om att ta hand om effekter av masskonsumtion. Det kan vara källsortering, eller vattensensorer som minskar vattenförbrukning.

– Det visade sig också i de rika kontexterna att skolorna knappast hittade några problem i sina egna lokalsamhällen, trots att de rika delarna av världen bidrar mest till de globala miljöproblemen. I stället såg man problem i andra lokalsamhällen. Det kunde vara att man har en utbytesskola och att man stöttar dem för att plocka upp plast eller annat.

– Det ställs mycket högre krav och förväntningar på fattiga människor, exempelvis att man ska leta på soptippar efter material att tillverka leksaker av. I rika samhällen kan det vara att man ska använda en mobilapp för att välja mat i skolbespisningen eller välja en mer miljövänlig vara.

Det är inte överraskande i sig att undervisning anpassas efter elevers liv och efter den lokala kontexten. Men att det var så stora skillnader trodde jag inte.

Linus Bylund

Vad överraskade dig?

– Det är inte överraskande i sig att undervisning anpassas efter elevers liv och efter den lokala kontexten. Men att det var så stora skillnader trodde jag inte, till exempel att elever i fattiga länder har så stora förväntningar på sig att sprida kunskap om ny teknik och rationell produktion i lokalsamhället. På policynivå var det också lite överraskande att det var så stort fokus på lokalsamhället och inte på en politisk nivå. Övergripande kan man säga att den politiska dimensionen försvinner när man fokuserar på individen och lokalsamhället.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag har undersökt globala implikationer av utbildning om hållbar utveckling och önskar att exempelvis Unesco läser den. Även andra forskare som håller på med utbildning för hållbar utveckling.

– Lärarstudenter och lärare kan ha nytta av de empiriska delarna om undervisning och av de teoretiska delarna om att differentiera utbildning och undervisning. Det handlar om vad som är rimligt att differentiera i undervisning utan att reproducera ojämlikhet.