Upphandling av komvux väcker frågor om likvärdighet

Föreställningar om vad god vuxenutbildning är skiljer sig stort mellan landets kommuner. Det konstaterar Diana Holmqvist som i sin avhandling visar på stor variation i villkor och förutsättningar för undervisning inom vuxenutbildningen.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är lärare och har arbetat inom gymnasiet, bland annat på en friskolekoncern som även bedrev vuxenutbildning. Möten med lärare därifrån väckte en nyfikenhet hos mig kring komvux organisering och hur den påverkar utbildningen. Men mitt första möte med vuxenutbildningen var när jag som tonårig invandrade till Sverige. Båda mina föräldrar läste svenska genom sfi, dessutom har min man skolat om sig genom vuxenutbildning.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har undersökt hur kommuner som använder sig av upphandling för att organisera kommunal vuxenutbildning därmed konstruerar syftet med och värdet av utbildningen. Avhandlingen bygger på förfrågningsunderlag för upphandling av komvux från 94 kommuner. Frågor jag utforskat är vilka föreställningar kommuner har om vuxenutbildning, vilka förutsättningar de förmedlar och vad som premieras i upphandling av vuxenutbildning. Vidare har jag intervjuat och följt ett antal lärare inom vuxenutbildningen om hur de uppfattar sitt arbete och syftet med komvux.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att vuxenutbildningens förutsättningar och organisering skiljer sig extremt mycket mellan olika kommuner och från en upphandling till en annan. Resultaten visar att faktorer som premieras vid upphandling av komvux spänner från lägsta pris, brett kursutbud, frekventa kursstarter, digitala lärplattformar med hög användarvänlighet till högst antal legitimerade lärare med lång erfarenhet. Med andra ord, upphandlingsverktyget ger kommunerna ett stort handlingsutrymme. Samtidigt spelar kommunernas egna förutsättningar stor roll för hur vuxenutbildningen utformas. På nationell nivå skapar det här en brokig karta av värdekonstruktioner och utbildningsorganisering. De stora skillnaderna vittnar om att det saknas samsyn om vad vuxenutbildning är. Sammantaget väcker detta frågor om likvärdigheten i vuxenutbildning, något som jag lyfter i slutdiskussionen i avhandlingen.

– Intervjuerna med lärarna visar att de inte alltid delar den syn på vuxenutbildning och lärarskap som framhålls i upphandlingar och policydokument. Det framkommer också att lärare ofta oroar sig för sin otrygga arbetssituation. Komvux upphandlas oftast i intervaller om två till fyra år, vilket innebär en osäkerhet. Arbetsuppgifter kan skifta snabbt och för lärare anställda av upphandlade aktörer kan det innebära en ny arbetsgivare och en ny anställnings- och löneförhandling. De lärare som har arbetat mot flera kommuner belyser också bristen på likvärdighet. Exempelvis vittnar de om hur stöd till elever med självklarhet erbjuds i den ena kommunen men inte i den andra.

Vad överraskade dig?

– De extrema skillnaderna. Men också insikten om att lokala tjänstemän är så avgörande för vilken vuxenutbildning som erbjuds. Jag slogs också av den prekära arbetssituation som många lärare inom komvux verkar i, med brist på kontroll både vad gäller arbetsvillkor och undervisning.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror att hela Skolsverige kan ha det, inte minst tjänstemän på kommunal nivå. Men framför allt hoppas jag att resultaten kan bidra till att synliggöra lärarnas situation inom vuxenutbildningen.

Susanne Sawander