Undervisningsideal och skolutrustning sällan i samspel

Fakta

Andreas Westerberg

Född 1974
Bor i Skellefteå

Disputerade 2025-04-04
vid Umeå universitet

Avhandling

Skolutrustning och undervisningsideal. Socio-materiell förändring inom svenskt skolväsende 1865–2010

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som lärare i många år och var med under tiden när datorer infördes i skolan. Den nya tekniken utlovades åstadkomma stora förbättringar i skolan. Själv kände jag viss irritation och upplevde alla löften lite väl blåögda. Frågan ledde mig in på forskningen och så småningom en licentiatavhandling. När jag sedan ville fortsätta forska kändes det självklart att undersöka skolan och undervisning i relation till utrustning utifrån ett vidare perspektiv.

Vad handlar avhandlingen om?

– Övergripande om vilken betydelse som förändringsinitiativets ursprung och riktning har haft när skolutrustning och undervisningsideal förändrats. Mer specifikt undersöker jag tanken att när undervisningen förändras hänger det antingen ihop med att ny utrustning kräver en förändring av undervisningen – eller tvärtom – att nya undervisningsideal, exempelvis mer flexibel undervisning, kräver ny slags utrustning. Utrustning kan handla om exempelvis teknik, läromedel och möbler. Perioden jag undersökt är åren 1865–2010.

– Avhandlingen bygger på tre delstudier. I den första har jag studerat statens riktlinjer för skolbänkar och vilka tankar och visioner som låg bakom den skolbänk som introducerades kring 1930 – ett bord med lock och separat stol. I den andra studien har jag undersökt vilka tankar om undervisning och utrustning som låg bakom den svenska grundskolans etablering 1962. Den tredje delstudien bygger på intervjuer med lärare när video och datorer infördes i skolan under 1990-talen. Vad hoppades och tänkte lärare att den här tekniken skulle bidra med i undervisningen?

Förändringar i skolan leder nästan aldrig till förväntade resultat, vilket innebär att alla, såväl lärare som skolledare och skolpolitiker, alltid blir besvikna.

Vilka resultat har du sett?

– Ett genomgående resultat är att förändringar i skolan nästan aldrig leder till förväntade resultat, vilket innebär att alla, såväl lärare som skolledare och skolpolitiker, alltid blir besvikna. Även om vissa förväntningar införlivas genom förändringar så uppstår alltid nya frågor och problem. Det här gäller även när förändringar genomförts i konsensus, och det finns såväl resurser som motivation i alla led. Oanade konsekvenser uppstår alltid. Vidare kräver förändringar oerhört mycket arbete vid implementering, ofta mer än vad som initialt beräknats.

– Ett intressant resultat är att förändringar som initieras av byråkratin, det vill säga politiken, har bäst förutsättningar att lyckas om det handlar om begränsningar, snarare än att främja något. Ett aktuellt exempel är mobilförbudet som nu införs i skolan på initiativ av politiken. Erfarenheten talar för att den reformen har chans att lyckas. Ett motsatt exempel är just videotekniken och datorernas väg in i skolan – där var samhällstrenden den starkaste drivkraften.  

Vad överraskade dig?

– Arbetet med avhandlingen har gjort att jag blivit nästan osunt förtjust i skolbänken som introducerades på 1930-talet – ett platt bord med lock och en separat stol. De tidigare bänkarna satt ihop med det sluttande bordet, och var dessutom ofta fastskruvade i golvet. Intentionen med de här nya mobila bänkarna var att skapa ett flexibelt klassrum. Men förhoppningarna införlivades inte, de nya bänkarna ställdes liksom tidigare oftast upp på rad.

Vem har nytta av dina resultat?

– Allt från lärare och skolledare, till skolpolitiker och andra beslutsfattare. Mina resultat visar att det finns goda skäl att lära av historien. Jag hoppas att mina resultat kan bidra till eftertanke när det ska byggas eller införas något nytt i skolan.