Undervisningen skräddarsys genom val av läromedel

Lärare gör tydliga val för att läromedlet ska matcha undervisningens innehåll. Digitaliseringen innebär en större mångfald men facklitteraturen lyser med sin frånvaro. Det visar Tomas Widholms forskning om läromedelsbruk i religionskunskap på gymnasiet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som ämneslärare i historia och religion på gymnasiet i många år. Intresset för forskning om lärares didaktiska val väcktes redan under tiden som lärare. När jag fick möjlighet att själv forska var ämnet därför ganska givet, dessutom är det relativt ont om ämnesdidaktisk, klassrumsnära forskning.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om det som titeln säger: Läromedel i praktiken: Läromedelsbruk i religionskunskap på gymnasiet. Avhandlingen bygger på klassrumsobservationer och intervjuer med totalt sex lärare från fem olika gymnasieskolor, både högskoleförberedande och yrkesprogram. Mer specifikt har jag undersökt vad för slags läromedel som används. Hur ofta läromedel används, hur de används i relation till olika undervisningsaktiviteter samt i relation till undervisningens innehåll. Unikt för studien är den sistnämnda frågeställningen, alltså hur läromedel används beroende på vad undervisningen handlar om.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att lärare väldigt tydligt anpassar bruk av läromedel utifrån undervisningens innehåll. I exempelvis etikundervisningen används traditionella läromedel i hög utsträckning, lärare uppfattar att lärobokens innehåll matchar undervisningens innehåll. Helt tvärtom är det i undervisningen om religion och vetenskap. Här söker lärare efter material utanför läroböckerna, mestadels debattartiklar, dokumentärer, alternativt eget framtaget material. Bruk av läromedel i undervisningen om religioner och livsåskådningar skiljer sig från lärare till lärare. Gemensamt är att de flesta strävar efter att antingen bjuda in personer till klassrummet eller göra studiebesök. Här hänvisar lärarna till vikten av att möta elevernas eventuella ointresse och fördomar med att låta dem träffa människor som kan ge sina egna perspektiv.

– Avhandlingen belyser också ramfaktorer som påverkar lärarnas val av läromedel. Här framträder framför allt tid eller snarare tidsbrist som en viktig omständighet, tydligast blir frågan i valet att bjuda in personer eller att visa spelfilm i sin helhet. Här tvingas ibland lärare att välja en mindre tidskrävande undervisningsaktivitet. Av allra störst betydelse är tillgången till digital utrustning som möjliggör användning av stor mångfald av läromedel. Intressant är att de flesta lärarna är bekymrade över att eleverna inte klarar av att läsa längre texter. De menar att problemet är så stort att de medvetet styr undervisningen mot audiovisuella läromedel.

Vad överraskade dig?

– Att facklitteratur inte användes en enda gång under de dryga 90 lektioner som jag observerade. Den här insikten kom smygande under avhandlingsarbetets gång, och det var lite förvånande att se hur eleverna satt i skolbibliotek och arbetade men aldrig använde sig av böcker. Något som överraskade mig positivt var hur systematiskt och målmedvetet lärarna arbetade i sina val av läromedel för att möta negativa attityder och fördomar hos eleverna.

Vem har nytta av dina resultat?

– Framför allt lärarutbildningarna men även yrkesverksamma lärare. Från början tänkte jag att, ”det här vet lärare redan” men jag har ändrat mig och tror att resultaten kan fungera som underlag för reflektion och diskussion om hur läromedel används i undervisningen, inte bara i ämnet religionskunskap. Jag hoppas också att resultaten kan få genomslag i debatten kring läromedel.

Av Susanne Sawander