Undervisning om tolerans riskerar förstärka normer

Det är svårt att undervisa om tolerans i skolan utan att förstärka en slags norm för vad som är normalt. Det visar Elisabet Langmanns forskning. Hon föreslår i stället en pedagogik där lärare arbetar med kreativitet och lyhördhet för vad som uppstår i klassrummet, snarare än att utgå från bestämda toleranspedagogiska eller normkritiska metoder.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en bakgrund som gymnasielärare i svenska och psykologi. I läraruppdraget uppstår ofta funderingar kring hur man ska arbeta med värdegrundsfrågor och möten med det som är annorlunda. Det är svårt att arbeta med sådana frågorna konkret i klassrummet och det finns en risk att man snarare förstärker en slags norm för vad som är normalt. Det är den problematiken som ligger till grund för mitt intresse.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag tar avstamp i tre konkreta klassrumsexempel där jag tar upp dilemmat om hur man kan prata om tolerans utan förstärka en vi- och dem-logik. Jag har bland annat tittat på kritiken mot den så kallade toleranspedagogiken, där tolerans förutsätter att det finns något som tolereras. Där ingår frågor om makt och rättvisa och frågor om vem som bestämmer vad som är normalt eller inte. Jag har tittat på toleransbegreppet från ett annat håll. Där ett vi och dem aldrig är givna utan hela tiden konstrueras och förändras i möten med andra.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag omprövar begreppet tolerans och föreslår ett annat sätt att närma sig och undervisa om tolerans. Det handlar mer om att i klassrumsundervisningen vara lyhörd för det som händer i stunden, att ha en närvaro för vad som händer här och nu. Det handlar inte om att ha en lektion i tolerans som ämne. Det kan uppstå i alla ämnen i skolan. Det jag föreslår, en toleransens pedagogik, innebär att lärare undervisar om de här frågorna hela tiden. De måste arbeta med både lyhördhet och kreativitet, snarare än att använda sig av toleranspedagogiska eller normkritiska metoder.

– Det handlar mer om ett förhållningssätt. Det finns mycket metodmaterial om mobbning och tolerans med konkreta övningar. I den typen av övningar är det oftast förutbestämt vilka grupper eller individer det är som vi ska tolerera. Jag menar att det inte är förutbestämt, utan något som uppstår hos eleverna i mötet med andra.

Vad överraskade dig?

– Toleransbegreppet associeras ofta med något positivt, något som vi ska ha mer av. Men analyserar man det så ser man att det är ett ganska problematiskt begrepp som betyder att uthärda. Det är inte lika positivt som exempelvis öppenhet. Jag upptäckte att det är ett svårt och krävande förhållningssätt men just därför så viktigt.

Vem har nytta av dina resultat?

– Tolerans är ett av de begrepp som vi slänger oss med i skolan och avhandlingen kan förhoppningsvis väcka en slags medvetenhet kring hur vi faktiskt kan gestalta det i mötet med andra. Avhandlingen kan också ge inspiration till undervisningssammanhang. Utöver min avhandling finns det ganska få arbeten på svenska skrivna om tolerans.

Åsa Lasson