Undervisning lyfts i förskolans bilder – lek och omsorg mer osynliga

Bara en liten del av förskolans verksamhet synliggörs i bilder. Undervisningsdelen syns, medan lek och omsorg inte syns på samma sätt i de fotografier som tas på förskolor, visar Catarina Wahlgrens avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat i förskolan och vi arbetade mycket med fotografier, särskilt när den digitala tekniken kom blev det som en explosion av bilder. Mina frågor handlar om hur vi framställer barn och vad är det som påverkar det?

Vad handlar avhandlingen om?

– Fokus är på fotografier i förskolan och deras potential att öka barns delaktighet, från ett barnperspektiv och belyst utifrån olika trender som påverkar förskolan, som till exempel professionalisering och digitalisering av förskolan.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det är en väldigt liten del av verksamheten som synliggörs, synen på vad som är professionalitet i förskolan påverkar fotografiernas innehåll. Det är som en tro att man måste efterlikna skolan för att vara professionell. I första hand är det undervisningsdelen som avbildas på fotografier. Lek och barnens egna intressen osynliggörs trots att de är viktiga i läroplanen och viktiga för förskollärare.

– Resultaten visar också att barnen tyckte att fotografierna var de vuxnas sak. De avstår i hög utsträckning från att bli delaktiga. Kanske beror ointresset på att bara vissa delar avbildas och barnen går därmed miste om erbjudanden om delaktighet. Barnen visade intresse för att se sig själva och sina kamrater i bilderna.

– Rumslighet har dock betydelse. Inomhus visades framför allt undervisningssituationer medan det utomhus förekom mer av andra aktiviteter. Bilderna utomhus innehöll mer inslag av lek och omsorg och också mer traditionellt feminint kodade aktiviteter, där känslor och sinnen speglades. Det kunde vara barn som höll mossa mot kinden eller luktade på en blomma.

Vad överraskade dig?

– Att rummen – om fotografierna var inomhus eller utomhus – hade så stor betydelse. En annan sak som överraskade mig var att fotografierna var könsneutrala trots att tidigare forskning visar att förskollärare har väldigt könsspecifika förväntningar på barnen. Samtidigt blev det tydligt när barnen pratade om fotografierna att könsstereotyper finns runt omkring dem. En tredje sak var att barnen var duktiga på att placera in sig själva i fotografierna, trots att fotografierna som delades digitalt var anonyma.

Vem har nytta av dina resultat?

– Min första tanke var att förskollärare ska kunna läsa och ha nytta av avhandlingen när de arbetar med fotografier. Även förskolechefer och chefer på andra nivåer kan ha nytta av avhandlingen. Jag tror att det är viktigt att reflektera vidare över praxisen att avbilda barnen anonymiserat och vad det får för betydelse för att kunna synliggöra omsorgssituationer. När man delar bilder med familjer kan barnet framstå som ensamt eftersom förskollärarna inte har tillåtelse att visa fler barn på bilderna. Det finns behov av vidare forskning om konsekvensen av anonyma bilder – hur gör vi barns röster hörda?

Susanne Rydell

Foto: Joelin Quigley Berg