Entreprenörskap i skolan gav ny form av lärande

Hur blev du intresserad av ämnet?

-Jag har arbetat som lärare i 15 år, de sista åren på ett program där man arbetar med företagsamhet i skolan. Dessutom har jag varit samordnare för kommunala gymnasieprojekt inom företagsamhet i skolan. Som fenomen har företagsamhet i skolan rest frågor både hos mig och hos andra: vad innebär det här med företagsamhet egentligen och var kommer de här tendenserna ifrån? Jag var helt enkelt full med frågor när jag fick en doktorandtjänst och kunde börja nysta i det här.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om undervisningen och elevers lärande på två gymnasieskolor där man arbetar med ökat entreprenörskap i skolan. De här två skolorna ingår i ett utvecklingsprojekt som går under benämningen PRIO 1 (Prioritet Företagsamhet i Västerbottens län), vars syfte är att öka entreprenörskapet i länet, i synnerhet bland unga människor. Jag ville titta på hur det syftet har omsatts på lokal nivå i klassrummet, vilket jag har gjort genom att under en termin befinna mig två dagar i veckan på vartdera gymnasieprogram och observera undervisningen. Eftersom jag var intresserad av lärprocesser bestämde jag mig också för att videofilma delar av undervisningen, så att jag kunde gå på djupet i det som skedde i klassrummet. Dessutom har jag fört informella samtal med lärare och elever samt intervjuat skolledningen.
– I avhandlingen utgår jag från att entreprenörskap i skolan kan tolkas på två sätt: i en mer snäv definition handlar entreprenörskap om ungt företagande, det vill säga att eleverna ska driva övningsföretag i skolan, en mer vidgad betydelse innebär att entreprenörskap handlar om att vidga sitt lärande mot det jag kallar för ett entreprenöriellt lärande.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

-Om man först tittar på hur de båda skolorna valde att arbeta med företagsamhet, så visar avhandlingen att det fanns både likheter och skillnader: på det ena programmet slopade man kursutformningen och byggde istället upp undervisningen utifrån olika uppdrag (där det sedan kunde ingå kursmål från olika kurser). Det sättet att arbeta hade stor påverkan både på lärarrollen och elevens roll och ansvar. Syftet med förändringen för den här skolan var inte främst att öka företagsamheten utan att öka motivationen, vilket skulle ske dels genom att eleverna tog ökat ansvar, dels genom att tillvarata deras intressen så att det kunde bli en drivkraft i undervisningen. På det andra programmet valde man att jobba i projektform och behöll mycket av yttre strukturer och ramar, lektioner och raster fanns kvar (i den första skolan hade man ett arbetspass före och efter lunch och tog paus när man så önskade) – vad jag däremot kunde se var att samarbetet mellan lärarna ökade. Vad uppfattar då lärarna på de olika programmen att entreprenörskap är? I den första skolan har entreprenörskap inte varit någon ledstjärna, utan det råkade passa in i verksamheten och hade därmed inte krävt någon egentlig anpassning. Där handlade det istället om att skolan hade problem med delar av sin undervisning, och den vision de hade kring lösningen råkade sammanfalla med den entreprenörskapssatsning som fanns i länet. Det har inneburit att eleverna har fått ta mer eget ansvar, deras intresse har legat till grund för undervisningen, man har prioritera samarbete i undervisningen (du ska ta ansvar både för ditt eget och gruppens lärande) samtidigt som det har medfört en förändrad lärarroll. I skolan nummer två var det ett politiskt beslut som låg till grund för att det skulle finnas en entreprenörskaps-inriktning. I mångt och mycket liknar deras utveckling den första skolan, men skola nummer ett kan sägas ha tagit det hela ett steg längre.
– När det så gäller elevernas lärande och lärprocesser visar avhandlingen att skolornas organisation av undervisningen påverkar elevernas möjligheter till lärande. Resultaten visar att tre typer av lärande, eller samarbetsformer, möjliggjordes: kollaborativt lärande (eleverna arbetar tillsammans med en uppgift) kooperativt lärande (eleverna delar upp arbetsuppgifterna) och slutligen komparativt lärande (varje elev ansvarar individuellt för sitt uppdrag och sin redovisning, men de diskuterar arbetet i basgruppen och delar med sig av material och fakta som de hittar). I det komparativa lärandet uppstår ingen konkurrenssituation, utan det liknar mer en lärande organisation där eleverna hjälper varandra framåt. Just den komparativa formen av lärande hittade jag uteslutande på den första skolan.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Hur frimodiga eleverna var! Jag trodde att de skulle bli besvärade av videokameran, men de verkade inte alls bry sig om det. Jag blev också imponerad av lärarnas vilja och kraft att förändra och driva utvecklingsarbetet framåt: det har krävt en enorm insats från deras sida.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror att lärare som arbetar med entreprenörskap i skolan kan ha nytta av resultaten, men även lärare i allmänhet, som funderar kring de olika former av elevsamarbete som finns och hur de inverkar på elevernas lärprocesser. Sen vore det förstås roligt om forskare kunde få nytta av det analysverktyg som jag förändrat och vidareutvecklat.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag kommer inte med pekpinnar och rekommendationer i avhandlingen, det är inte min uppgift, men kanske kan studien bidra till en förändring av förståelsen av begreppet entreprenörskap. Det verkar gå mot en utveckling där entreprenörskap genomsyrar samtliga skolämnen istället för att stå för sig självt, det vill säga en mer vid definition, och det tror jag är positivt. Jag hoppas också att avhandlingen kan inspirera lärare att reflektera över sin undervisning, och genom mina två exempel få en ökad medvetenhet om hur stort friutrymmet faktiskt är. De förändringar som det här skolorna genomförde var ganska omfattande – i min fantasi hade jag nog inte trott att det var möjligt – men det var det!

Hedda Lovén