Kön, klass och etnicitet i NO-klassrummet

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetet som lärare inom naturvetenskapliga ämnen och matematik i 15 år, så avhandlingsämnet ligger nära mitt eget arbete. Jag har valt att forska om de frågor som uppstod under min egen skolgång och i min praktik, och därmed utnyttjat de funderingar jag har haft som verksam lärare kring vad som händer i undervisningen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om det naturvetenskapliga klassrummet och allt som sker i samband med den naturvetenskapliga undervisningen: vad händer när vi undervisar och när vi lär oss – vilka gränser drar vi upp för oss själva, vad finns det för hindrande strukturer och hur låter vi föreställningar och förgivettagna ”sanningar” om kön, klass och etnicitet bli meningsbärande när vi talar om vem som är och kan bli naturvetare?
– Avhandlingens empiriska material bygger på försök att förändra praktiken tillsammans med en grupp lärare och se vad det får för konsekvenser i klassrummet. Jag har regelbundet träffat sju gymnasielärare som undervisar inom matematik och naturvetenskap, och i samtal med dem diskuterat hur de kan förändra undervisningen och vad dessa förändringar sedan ledde till. Två kemilärare i studien ville till exempel titta på hur eleverna arbetade laborativt: de upplevde att killar och tjejer hade olika angreppssätt för de laborativa övningarna och ville försöka göra uppgifterna mer tillgängliga för tjejerna. Men när de började nysta i det här så visade det sig att problemet inte handlade om kön utan om elever med annan språkbakgrund än svensk, vilket ledde till att lärarna fick upp ögonen för sitt eget språkbruk och hur det kunde förändras för att underlätta för eleverna. Andra lärare försökte få eleverna att prata mer under lektionerna, därför filmade de undervisningen för att se vilka elever som tog över i grupparbeten och övningar, för att få bättre insikt i hur maktstrukturerna fungerar. Det gjorde det möjligt för lärarna att gå in och synliggöra, både för sig själva och för eleverna, vad som ofta omedvetet skedde i klassrummet.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Det som tydliggörs i min genusstudie är att det är viktigt att inte bara fokusera på könsskillnader, utan att man även måste titta på hur de här skillnaderna skapas. Vi måste bli medvetna om vår egen förståelse av pojkar och flickor eftersom den är reproducerande – först då kan vi utmana de här föreställningarna. I våra samtal bygger vi vidare på olika vedertagna förståelser i samhället, till exempel att vi ska vara jämställda eller att det naturvetenskapliga ämnet har en hög status. Det kan i sin tur dölja en viktigare, underliggande problematik, som i exemplet med kemilärarna som trodde att problemet var könsrelaterat när det istället var en fråga om etnicitet.
– Avhandlingen visar även att om man uppfattar de här maktstrukturerna och försöker utmana dem, så kan man inte utgå från att dessa förändringar alltid åtföljs av hejarop: en fysiklärare som försökte göra fysikundervisningen mer enkel genom att tillämpa ett lättare språk, motarbetades av sina elever som tyckte att lektionen blev för barnslig och ovetenskaplig. Jag tror att det är viktigt att inse att både lärare och elever lever i olika förutsättningar som är villkorade av kön och bakgrund – kvinnliga fysiklärare kunde till exempel ha det ganska tufft och få slåss mot förutfattade meningar om sin profession. Både elever och lärare skapar i sina samtal gränser och positionerar sig själva och andra utifrån faktorer som härkomst, social bakgrund och kön. När eleverna kommer till skolan bär de redan med sig vissa föreställningar, till exempel att pojkar är bättre än flickor på naturvetenskapliga ämnen, som de sedan förhåller sig till.
– Initialt var jag inriktad på att avhandlingen skulle handla om kön, men på den punkten har jag ändrat mig under resans gång, för etnicitet visade sig ha en mycket större betydelse. Etnicitet gör dessutom något med kön: till exempel betyder ”invandrarpojke” betyder mer än att säga ”en pojke med invandrarbakgrund”. Det händer något med ordet ”pojke” i det första exemplet!

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Pinsamt nog märkte jag hur fast jag själv var i vissa tänkanden: man tycker att man är rätt så medveten om de här sakerna, och så märker man när man lyssnar på sig själv och lärarna att man inte är det. Jag, precis som alla andra, tänker utifrån ganska tydliga samhälleliga idéer, vilket är svårt att frigöra sig från eftersom det sitter i ryggmärgen. Det blev extra uppenbart när jag tillsammans med lärarna skulle göra en enkät till eleverna med fokus på etnicitet, och vi insåg att vi inte kunde använda föräldrarnas yrken för att försöka utröna social bakgrund eftersom många av invandrareleverna hade föräldrar som arbetade som städare eller taxiförare trots lång akademisk utbildning.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärarutbildning och verksamma lärare, men även elever som är intresserade av de här frågorna.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att andra kan bli intresserade av att arbeta på det här sättet: under mina gruppmöten med lärarna så diskuterade vi inte bara undervisningen och vilka åtgärder som kunde vara lämpliga för att förändra den, utan vi fördjupade oss även i böcker och artiklar som vi samtalade om gemensamt. Det blir helt enkelt små projekt som bygger på praktiskt görande, samtal och läsning, och det är ett bra sätt att bygga förändring. Det är något som lärare skulle kunna ta initiativ till själva och göra på egen hand för att vidareutveckla sin undervisning. Det är också en bra möjlighet att låta forskning få betydelse för verksamheten ute på fältet.

Hedda Lovén