Frihet bidrar till en konservering av svenskämnet

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Arbetar man som lärare i svenskämnet så tror jag att man ständigt funderar på varför vissa texter kommer in i klassrummet och andra inte – åtminstone gjorde jag det när jag arbetade som lärare. Så avhandlingens grund är min egen praktik som gymnasielärare: mitt under en lektion kunde jag komma på mig själv med att tänka: Varför tog jag med mig den här boken? Det lustiga är att man ofta diskuterar hur man använder en text med sina kollegor, däremot pratar man väldigt sällan om varför en viss text har hamnat i klassrummet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om varför olika texter kommer in i klassrummet, vilket kan låta som en enkel fråga, men den visar sig vara ganska komplicerad när man börjar titta närmare på det. Läraren fungerar givetvis som en form av katalysator och har stor betydelse för vilka texter som används, men läraren befinner sig också i en kontext: skolkultur och andra frågor som lärarna inte råder över påverkar i relativt hög grad deras val, precis som vilken lärarutbildning de har med sig i bagaget.
– Avhandlingen baseras på tre empiriska undersökningar: det huvudsakliga materialet består av fyra stycken lärare som jag har följt under en termin, jag har både varit med på deras lektioner och intervjuat dem. Syftet var att få en bild av hur de talar om och använder texter i klassrummet. De övriga två undersökningarna visar vilken kontext lärarna befinner sig i: jag har tittat på styrdokument från 1970 fram till idag för att försöka skapa en bild av svenskämnet och dess roll i skolan, men även för att spegla den utveckling som har skett. I den tredje undersökningen tittar jag på facktidskriften Svenskläraren under perioden 1970-2005, i första hand med fokus på debattartiklar kring svenskämnet samt de metodexempel som har redovisats i tidskriften.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Vad gäller lärarstudien så visar avhandlingen att det finns stora skillnader mellan hur lärare pratar om texturval och vad de faktiskt gör i klassrummet. Man kan säga att lärarna i studien hade ett högt retoriskt medvetande om vad som förväntades av dem i svenskämnet, och även höga ambitioner, men i praktiken är det andra saker som kommer att styra. Kort och gott säger de att de ska göra en sak, gör sedan en annan och tror slutligen att de har gjort det de sa att de skulle göra. De saknar helt enkelt insikt om vad de faktiskt har gjort i undervisningen. Jämför man det resultatet med studien som rörde styrdokumenten, så ser man lärarnas praktik stämmer överens med 1970 års läroplan, medan deras retorik stämmer med 1994 års läroplan. Min studie av Svenskläraren visar tydligt att den debatt som fördes kring 70-talet om svenskämnet ideologiska grund har dött ut. Vad svenskämnet ska stå för diskuteras överhuvudtaget inte i tidningen idag. Det kan kopplas ihop med att de styrdokument som kommit från 1994 år och framåt är väldigt abstrakta – du kan i princip göra vad som helst i undervisningen utifrån dem, och då finns det knappast något behov av att debattera vad innehållet ska vara. Jag ser ett samband mellan hur lärarna resonerar kring ämnet och den ideologiska debattens död, inte minst i förhållande till styrdokumentens vaghet som lärarna upplevde som problematisk.
– Avhandlingens resultat har främst implikationer för lärarutbildningen: det är tydligt att lärare saknar en reflexiv ämnesdidaktisk kompetens– man är inte medveten om att man inte gör som man säger. Det är ett problem, men som jag ser det inte ett problem för individer utan ett problem för institutioner, i första hand lärarutbildningen, som inte har gett studenterna de redskap de behöver. Det är tydligt att lärarna saknar verktyg för att utvärdera och reflektera kring sin egen praktik, och det gäller framför allt de som är nyutexaminerade – under årens gång närmar sig nämligen retorik och praktik varandra, så hos äldre lärare stämmer talet om undervisningen och det faktiska utförandet mer överens. Avhandlingen har också belagt något som vi länge har vetat om: att skolkulturen påverkar lärare i väldigt hög grad. Det syns i det praktiska urvalet av texter, där lärare säger sig ha en viss syn på ämnet medan ett annat svenskämne framträder i praktiken. Det kan handla om en modern syn där läraren vill tillämpa ett vidgat textbegrepp och bygga undervisningen på elevernas egen kultur och de erfarenheter som de har med sig in i klassrummet – men i praktiken så bygger undervisningen ändå på en kanon. Det litteraturhistoriska översikten verkar vara ovillkorlig, en del lärare menar till och med att man inte kan sätta betyg i svenskämnet om man inte har tagit upp de traditionella litteraturhistoriska epokerna. De friheter som ges genom styrdokumenten skapar sådana problem att lärarna väljer att ta den tryggaste vägen – det är säkerhet och traditioner som styr, för ingen ifrågasätter en lärare som väljer Steinbeck, men Eddings fantasyromaner kan komma att kräva en del förklaringar.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Ja, att en del saker som jag trodde skulle ha stor betydelse, till exempel tillgång på litteratur och läromedel, inte visade sig ha det. I synnerhet att läromedel inte har en särskilt framträdande roll i praktiken kom som en överraskning. Jag förvånades också över att det främst är nya lärare som upprätthåller gamla traditioner – tidigare forskning har antytt att det är äldre lärare som konserverar svenskämnet i skolan, men i min studie var det tvärtom.

Vem har nytta av dina resultat?

– Förhoppningsvis verksamma lärare, men även lärarutbildningen med tanke på de blivande svensklärarna.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Min förhoppning är avhandlingen ska kunna påverka lärarutbildningen, främst genom att man börjar arbeta mer med lärares ämnesdidaktiska kunskaper och reflexionsförmåga. Idag ligger mycket fokus på ämneskunskaperna, men där anser inte jag att lärarna har några problem, de behöver snarare perspektivisera och fokusera på ämnesdidaktik. Jag hoppas att jag kan bidra med en nyansering av den debatt som förs om vilka verktyg lärare egentligen behöver ute i praktiken.

Hedda Lovén