Gymnasielärarens arbetsvillkor i slutet på 90-talet

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat som lärare i gymnasieskolan i ganska många år, men i mitten av nittiotalet hade jag under ett antal år ett annat arbete. När jag återvände till skolan som skolledare i slutet på 90-talet så såg jag att väldigt mycket hade förändrats, och kände då ett behov av att undersöka vad det var som hade hänt. Jag upplevde att det fanns ganska mycket missnöje från olika håll, men ingen som riktigt tog sig tiden att undersöka varför det här missnöjet hade uppstått och vad som egentligen hade skett med gymnasieskolan under det senaste decenniet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om gymnasielärarnas egen uppfattning om sitt arbete och utveckling i den nya gymnasieskola som byggdes upp på 90-talet. Jag har intervjuat 23 lärare i två omgångar samt fem skolledare, utöver det har jag även gjort en dokumentanalys av statliga och fackliga dokument sedan 70-talet. Dessa har jag sedan satt i relation till varandra: hur har egentligen den politiska styrningen påverkat lärarnas vardag?

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Ett allmänt resultat är att avhandlingen bidrar med nära bilder av lärares arbete i gymnasiet samt villkoren för det arbetet. Förändring och utveckling är centrala begrepp i min studie, det har varit ett viktigt fokus i avhandlingen att beskriva hur ett förändrings- och utvecklingsarbete går till väga i praktiken. Istället för en förenklad framställning av en implementering så har jag gjort nära beskrivningar av ett antal av de faktorer som faktiskt spelar roll i ett förändringsarbete.
– Generellt är lärarna missnöjda med de organisatoriska förutsättningar som finns i gymnasieskolan – möjligheten att nå de satta målen är dåliga. Många organisatoriska förändringar har goda avsikter, men de motverkar ganska ofta sitt syfte. Ett exempel är de ämnesövergripande arbetslagen: ofta är det positivt att delegera ansvaret för utvecklingen till arbetslagen, men om de inte är konstruerade för arbetet och inte heller har tiden, så krockar den goda intentionen med verkligheten.
– Lärarnas autonomi är formellt väldigt stor, men i praktiken inskränks den av ramfaktorer. Utvidgad lärarprofessionalism, större ansvar, positiva visioner är återkommande begrepp som klingar positivt – men i verkligheten så leder det till en stor stress för de verksamma. Hinner man inte med, finns det inte resurser – då blir budskapen från stat och förbund motsägelsefulla. Dokumentanalysen i avhandlingen visar även att begreppet ”professionella lärare” har uppstått i samband med decentraliseringen och skolans övergång till mål- och resultatstyrning, det vill säga med staten som avsändare. Men detta sker i samband med att man inför besparingar, vilket ger en liten nyans av vad det innebär att vara professionell. Samtidigt blev det här begreppet väldigt betydelsefullt för lärarnas fackförbund.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Den väldigt omfattande och starka retoriken: ord som professionalisering, lärande organisation och livslångt lärande används intensivt av staten, lärarförbunden och inom forskning om skolan, men förekommer nästan inte alls i skolans praktik. De här begreppen, och en del andra honnörsord, har en svag förankring bland praktikerna och förutsättningarna för att uppnå dem i praktiken är inte gynnsamma. Det är som att staten, facken och forskarna har en slags egen allians, medan lärarna kämpar vidare med sin vardagspraktik och är inte ens med på tåget.

Vem har nytta av dina resultat?

– I princip alla aktörer på skolområdet: lärare, skolledare, politiker, administratörer och forskare. Min avhandling är lite speciell eftersom jag försöker nyansera forskningen – det finns många uppfattningar om hur lärare är och hur skolan är, och ofta använd forskning som ett sorts facit som appliceras på skolan. Jag har försök att inte använda teorier som facit eller en norm för skolans verksamhet eller lärares arbete, utan istället har jag gått tillbaka till skolan och undersökt hur det verkligen är. Det är till exempel en vanlig uppfattning att lärare är individualister, men det är inte riktigt sant: jag såg att det förekom mycket samarbete.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Avhandlingen tillför olika perspektiv som kan bidra till en konstruktivt nyanserad reflektion och diskussion kring arbetet i verksamheten. Skolans verksamhet förenklas ofta till alltför enkla resonemang – det fungerar inte i en så komplex verksamhet.

Hedda Lovén