Tydlig förväntan av vuxentröst när barn gråter på förskolan

Barn som gråter i förskolan förväntar sig både tröst och konflikthantering av de vuxna. Det konstaterar Malva Holm Kvist som forskat om barns gråt i förskolan och hur den hanteras av pedagoger och övriga barn.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är utbildad förskollärare och har tidigare arbetat inom förskolan. Intresset väcktes när jag deltog i ett större forskningsprojekt om förskolan och var ute i verksamheterna för att samla in data. Då slogs jag av hur vanligt barns gråt är i förskolan och att det är något som både pedagoger och andra barn hela tiden förhåller sig till.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om de yngre barnens gråt i förskolan och hur vuxna och övriga barn hanterar barnens gråt i olika konfliktsituationer. Avhandlingen bygger på videoobservationer från en förskola.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att barnens gråt är en tydlig del av den socialiseringsprocess som ständigt pågår i förskolan. Om en konflikt uppstår mellan barnen förväntar de sig att en vuxen kommer och dels tröstar, dels sätter igång en intervention för att reda ut konflikten. Barnen använder också gråt som kommunikativ resurs. Finns ingen vuxen i närheten när barnet börjar gråta söker den som är ledsen ofta aktivt upp en vuxen eller påkallar uppmärksamhet genom att gråta demonstrativt i närheten av vuxna. För pedagogerna är det helt i sin ordning att barnet gråter en stund, samtidigt finns en förväntan att det ledsna barnet ska delta i konfliktlösningen och så småningom sluta gråta.

– Andra barn agerar oftast inte alls när någon börjar gråta vid en konflikt. I regel leker de övriga barnen vidare, ofta utan att titta på den som är ledsen. Vissa barn drar sig undan den som gråter. Min tolkning är att det i förskolan finns en stark förväntan bland barnen att en vuxen ska komma för att både trösta och hantera den uppkomna situationen. De vuxnas sätt att trösta gråtande barn, exempelvis om de slagit sig, utmärks av nära kroppskontakt och tröstande prat. I dessa situationer tilläts barnen gråta under längre tid.

Vad överraskade dig?

– Att barn sällan agerar eller försöker trösta när någon i gruppen börjar gråta, men också att barns försök att trösta kompisar inte alltid accepterades av det gråtande barnet. Detta kan ses som att det finns en tydlig förväntning att någon vuxen ska hantera gråten. Det vittnar också om hur otroligt viktiga vuxna är i förskolan samt att att normen i förskolan är att vuxna sköter konflikthanteringen och barnen förväntas berätta vad som hänt.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror att många kan känna igen situationer som beskrivs i avhandlingen. Jag hoppas därför att resultaten kan bidra till både reflektion och diskussion kring hur barns gråt hanteras i den egna praktiken.

Susanne Sawander