Tvåspråkighet och dyslexi en utmaning för skolan

Tvåspråkighet anses ofta ha en positiv påverkan på kognitiva förmågor, men Niloufar Jalali-Moghadams avhandling visar att tvåspråkiga barn med läs- och skrivsvårigheter behöver längre tid för att lösa problem och sortera information än andra elever.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en bakgrund som barn- och ungdomspsykolog och kom till Sverige för fem år sedan. Mitt barn är tvåspråkigt så mitt intresse för ämnet är både personligt och vetenskapligt. Att kunna kommunicera på ett annat språk än sitt modersmål är viktigt för barns utveckling.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur läs- och skrivsvårigheter hos tvåspråkiga barn påverkar kognitiva förmågor och exekutiva funktioner som arbetsminne samt och långtidsminne. Jag har genomfört lästester, kognitiva tester samt enkäter för att undersöka hur barnen använder språket och hur deras språkutveckling ser ut i bägge språken.

– Jag har intervjuat föräldrar samt speciallärare och specialpedagoger om deras erfarenheter och synpunkter kring särskilt stöd för tvåspråkiga barn med dyslexi. Barnen som ingår i studien är mellan nio och tolv år och är indelade i fyra olika grupper: Två tvåspråkiga grupper där den ena gruppen består av barn med dyslexi och den andra gruppen fungerar som kontrollgrupp. De två andra grupperna består av svensktalande enspråkiga barn med dyslexi samt svensktalande enspråkiga barn utan dyslexi. Jag har jämfört barnens kognitiva förmågor i de olika grupperna. I avhandlingen har jag också använt mig av tre olika databaser: En databas med tvåspråkiga barn i Iran, en annan med barn från Iran som har invandrat till Sverige och ytterligare en databas med speciallärare och specialpedagoger från hela Sverige.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Tvåspråkighet har generellt en positiv påverkan på kognitiva förmågor, med bättre exekutiva funktioner som resultat, men min avhandling visar att det inte gäller för tvåspråkiga barn med läs- och skrivsvårigheter. De barnen behöver längre tid för att lösa problem och sortera information, vilket är exempel på hjärnans exekutiva funktioner. Lärarna i studien anser att de behöver mer kunskap om tvåspråkighet och dyslexi. Det är svårt för dem att veta vad som orsakar problem för barnen. Lärarna ser att det finns behov av ett annat stöd för de tvåspråkiga barnen men det saknas tid och resurser. De vittnar också om att det behövs ett bättre samarbete med modersmålslärarna för att man ska kunna titta på vad som orsakar problem för barnen. Sammanfattningsvis visar min studie att tvåspråkiga barn med dyslexi behöver ett särskilt stöd som är anpassat för dem.

Vad överraskade dig?

– Framför allt att lärare som har en tät kontakt med de tvåspråkiga barnen och är ansvariga för att ge dem lämpligt stöd känner sig osäkra på om de kan erbjuda rätt stöd. De lärarna behöver mer kunskap och resurser.

Vem har nytta av dina resultat?

– Forskare inom det här fältet, men även skolan och lärare.

Åsa Lasson