Tuff och ensam verklighet för nyblivna idrottslärare

Fakta

Runa Westerlund

Född 1976
Bor i Umeå

Disputerade 2023-12-01
vid Umeå universitet

Avhandling

Idrottslärare i blivande. Meningsskapande, kontinuitet och förändring i övergångar mellan utbildning och yrkespraktik

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är idrottslärare i grunden och tog min examen 1999 så jag har jobbat länge som lärare. Som nyexaminerad hade jag höga ambitioner men upplevde att jag inte var förberedd för alla delar som idrottsläraryrket rymmer. Det var ett tufft möte med verkligheten som krävde att man anpassade sig till rådande kultur och de praktiska förutsättningarna. Det här väckte ett intresse om vad som sker i övergången från idrottslärarstudent till yrkesverksam idrottslärare.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om övergången från idrottslärarutbildning till yrkespraktik. Vad är det som sker i den här processen, vad skapar mening för blivande idrottslärare under deras utbildning, den verksamhetsförlagd utbildningen (vfu) och senare, för färdigutbildade idrottslärare i praktiken? Vilka möjligheter ser de och vilka hinder?

– Avhandlingen bygger på intervjuer med idrottslärarstudenter, nyexaminerade och mer erfarna idrottslärare samt observationer av den ämnesdidaktiska undervisningen på idrottslärarutbildningen. I observationerna har jag fokuserat på vad som får studenterna att haja till, bli motiverade, utmanade eller på annat sätt reagera lite extra. Vidare har jag följt och intervjuat samt observerat sju studenter under deras studietid och vfu under ett år.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Flertalet av studenterna vid idrottslärarutbildningen har stor erfarenhet av att själva vara elev i olika idrottssammanhang, som idrottande inom föreningar inte minst. De har därmed lätt att falla in i rollen som elev även om de ser sig som en lärarstudent. Vissa ämnesdidaktiska kunskaper i utbildningen är också ofta svårare för studenterna att ta till sig. Frågor om exempelvis normkritik ligger ofta långt utanför studenternas egna erfarenheter och riskerar att därför att reduceras till något de måste bli godkända på. Men det finns tillfällen när ämnesdidaktiska frågor skapar engagemang och mening för studenterna, men då krävs att de får stöd med att sätta in nya kunskaper i en kontext. Ett exempel är när undervisning i genus kopplades samman med en lektion i racketsport, här fick studenterna möjligheter till nya insikter och kunskaper. Mest engagerande för lärarstudenter är känslomässiga möten, i synnerhet med elever.

– Intervjuerna med nyexaminerade och mer erfarna idrottslärare visar att de är väl förberedda från utbildningen med att planera, genomföra och utvärdera sin undervisning. Däremot är de mindre förberedda på allt annat som följer med lärarrollen, exempelvis mentorskap, kontakt med föräldrar och kollegor och hantering av lokaler och material. Här finns en stor risk att nyexaminerade idrottslärare enbart gör det som krävs för att överleva dagen. Mina resultat visar dessutom att få nyexaminerade idrottslärare har en mentor, vilket de har rätt till. Samtidigt är nyexaminerade idrottslärare duktiga på att bygga nätverk, men det faller på individen. Speciellt för idrottslärare är att de arbetar isolerat och oftast saknar ämneskollegor. Kring ämnet idrott och hälsa finns också seglivade föreställningar om att det är ett ”stödämne” som mest handlar om att eleverna ska ”springa av sig”.

Vad överraskade dig?

– Glädjande var att nyexaminerade idrottslärare uttrycker att de känner sig hörda och värderade när de kommer ut i arbetslivet. Tidigare forskning pekar i motsatt riktning, att nya idrottslärare tenderar att marginaliseras men mina studier visar ett lärarkollegium som verkar värdera att lära av varandra.

– Annan forskning visar också att tidigare erfarenheter och yrkespraktik är det som formar idrottslärare, snarare än lärarutbildningen. Min forskning nyanserar den bilden betydligt, det finns flera delar i lärarutbildningen som har tydlig påverkan på idrottslärarstudenter.

Vem har nytta av dina resultat?

– Främst lärare på idrottslärarutbildningen men avhandlingens resultat går att översätta på alla ämnen. Jag ser även hur resultaten är viktiga för beslutsfattare på en högre organisatorisk nivå, i diskussionen om hur idrottslärarstudenter och yrkesverksamma idrottslärare kan stöttas i att bedriva en kvalitativ och inkluderande undervisning.