Tradition och tidsbrist utmanar religionslärare

Klämd mellan tradition och förnyelse och brist på tid. Så kan uppdraget som religionslärare beskrivas. Linda Jonsson har forskat om vilka utmaningar som präglar yrket.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som lärare i religionskunskap, både på högstadiet och gymnasiet, i över tjugo år, så intresset finns sedan länge. Därutöver har jag alltid varit intresserad av didaktiska frågorna i relation till ämnet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingens övergripande frågeställning är vilka utmaningar som finns och har funnits i religionsläraruppdraget över tid. För att få det historiska perspektivet har jag analyserat skolpolitiska texter, exempelvis läroplaner, från 1842 då den allmänna skolan infördes, fram till 2011. Det yrkesspecifika perspektivet åskådliggörs utifrån analys av texter som publicerats mellan 1994-2011 i ”Religion och livsfrågor”, en tidskrift som läses av flertalet religionslärare.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag har definierat tre utmaningar i religionsläraruppdraget. Den första är ”tradition och förnyelse”, vilket speglar religionsämnets utveckling från en konfessionell till en icke-konfessionell undervisning. Debatt kring just tradition kontra förnyelse dyker ständigt upp, 1994 diskuterades exempelvis en formulering huruvida religionsämnet skulle vila på ”en kristen grund”. Jag kan se att dessa diskussioner tar plats på bekostnad av religionslärarnas didaktiska uppdrag.

– Den andra utmaningen kallar jag ”gränslöst ämne med begränsad tid”. I religionsämnet ingår allt från världsreligionerna till livsåskådningsfrågor. I materialet hörs många röster som uttrycker att lärarna inte hinner få med allt.

– Den tredje utmaningen rubriceras ”elevnära frågor eller när-det-kommer-upp-pedagogik”. Här belyser jag utmaningarna att i stora elevgrupper få till bra samtal och diskussioner om svåra existentiella frågor. Samtidigt kan det vara oerhört tacksamt att vara religionslärare när något allvarligt har hänt, lokalt eller i världen, då eleverna ofta har ett stort behov av att få prata om sina tankar kring det som hänt.

Vad överraskade dig?

– Att merparten av författarna till texterna i tidskriften ”Religion och livsfrågor” består av religionsdidaktiker, lärarutbildare och politiker. Nästan inga religionslärare skriver själva i tidningen, vilket förvånade mig.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att den kan bidra till en bredare syn på religionsläraruppdraget. Religion är ett skolämne som är mer aktuellt än någonsin.

Susanne Sawander