Trädgård som pedagogiskt verktyg
Trädgårdsarbete ger människor med intellektuella funktionshinder både möjligheter och begränsningar i lärandet. Det visar Mariella Niemis avhandling Naturbaserade aktiviteter i daglig verksamhet och gymnasiesärskola. En studie om personer som lär långsammare och om trädgårds- och naturbruksarbetets möjligheter och begränsningar i ett socialt perspektiv .
Född 1965
i Göteborg
Disputerade
2010-06-05
vid Göteborgs universitet med avhandlingen:
Naturbaserade aktiviteter i daglig verksamhet och gymnasiesärskola. En studie om personer som lär långsammare och om trädgårds- och naturbruksarbetets möjligheter och begränsningar i ett socialt perspektiv.
Varför blev du intresserad av ämnet?
– För flera år sedan träffade jag en annan forskare i ämnet och blev då väldigt intresserad.
Vad handlar avhandlingen om?
– Jag har studerat en daglig verksamhet och en gymnasiesärskola för intellektuellt funktionshindrade som arbetar med trädgårds- och naturbruksarbete. Studien är gjord utifrån tre olika perspektiv, ett socialpedagogiskt, ett språkligt samt ett maktrelationsperspektiv.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Att naturbaserade aktiviteter kan vara utvecklande för deltagarna både vad gäller yrkeskunskaper och socialt lärande. Här tillåts de hitta egna lösningar i arbetet med växterna, hur uppgifterna ska utföras och vem som ska göra vad. Avhandlingen visar också att den traditionella föreställningen om att intellektuellt funktionshindrade enbart är praktiker och inte förmår ta till sig teoretiska kunskaper inte stämmer. Deltagarna efterfrågade mer teori men ibland bromsade handledarna detta. De låga förväntningarna på deltagarna var tydligast i gymnasiesärskolan där man i högre utsträckning beaktade deltagarnas diagnoser. I den dagliga verksamheten arbetade man inte lika tydligt med diagnoser, vilket kunde leda till att deltagarna ibland fick för svåra arbetsuppgifter. Jag fann tre olika sätt att tala om och se på naturbruks- och trädgårdsarbete. Det ena handlar om att natur är positivt för människans välbefinnande, det andra om att naturen inte är välgörande för alla, utan att det krävs ett intresse. Ett tredje sätt är att naturaktiviteter kan leda till gemenskap. Dessa uttalanden kan var för sig ses som argument och på olika sätt legitimera verksamheter av detta slag.
Vad överraskade dig?
– I vissa fall var det uppenbart att aktiviteterna valdes utifrån ett verksamhetsbehov och inte med tanke på att deltagarna skulle lära sig något.
Vem har nytta av dina resultat?
– Skolan, både särskola och daglig verksamhet, beslutsfattare och politiker inom området. Min avhandling kommer till hösten att bli kurslitteratur på socionomprogrammet vid Uppsala universitet, vilket jag är jätteglad för.