Teknik – ett hinder för god kommunikation?

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Innan jag påbörjade min forskning jobbade jag som klasslärare i hörselklass i Piteå. När man kliver in i ett hörselklassrum fångas man av att rummet upptas av mycket teknik: jag såg inga problem med det till en början, men efterhand insåg jag att tekniken styrde kommunikationen i klassrummet, och jag upplevde att vi inte kunde jobba enligt läroplanens intentioner. Vi videofilmade i klassrummet och upptäckte att eleverna sällan pratade med varandra utan kommunikationen styrdes via läraren: en elev kunde vända sig till läraren och fråga vad Olle sa, istället för att vända sig direkt till Olle och fråga. Det här var ett mönster som konserverades och det bidrog till att eleverna fick en passiv inställning till kommunikation. Eftersom kommunikation och lärande ligger väldigt nära varandra väcktes mitt intresse: i skolan måste man arbeta efter de pedagogiska syftena och inte anpassa sig efter tekniska lösningar så jag tog kontakt med tekniker och började prova nya tekniska lösningar på min skola – lösningar som inte alltid var gjorda för skolans värld. Jag var även med i ett nätverk för skolledare från fler hörselskolor och tillsammans utformade vi ett utvecklingsarbete utifrån vårt gemensamma problem: att tekniken styr kommunikationen i klassrummet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen har två ben: det ena handlar om hur elever kan bli aktörer i klassrums-kommunikationen – det vill säga om ökad delaktighet, det andra handlar om hur pedagoger kan bli aktörer i ett kvalitetsarbete som har fokus på klassrummet och hur de kan bidra till ett aktivt lärande och höja den pedagogiska kvaliteten i klassrummet.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Det viktigaste resultatet är att eleverna måste ha en hög medvetenhet om sina behov, de behöver den kunskapen även utanför skolan. Ett annat viktigt resultat är att lärarna måste använda sina kollegor i kvalitetsarbetet. Att höja den pedagogiska kvaliteten i klassrummet är inget ensamarbete.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Jag trodde att eleverna skulle ha en högre medvetenhet om sina individuella behov eftersom de gick i hörselklass där alla har hörsel-nedsättning. Det förvånade mig även att det behövdes så få insatser för att få igång aktiva förändringsprocesser hos lärarna. Genom att forska tillsammans med de som befinner i skolan kunde jag jobba med frågor som väckts av lärare och elever, det var ingen som kom med en metod från ovan – lärarna i studien har ägt processen och sin utvecklingsfråga. Jag jobbade med femtio lärare uppdelade i sju grupper. För att de skulle få syn på sin egen skolkultur var grupperna mixade och jag träffade dem två gånger per år. Skuggning blev ett centralt redskap i vårt arbete, det vill säga att lärarna observerade varandra i det vardagliga arbetet. Det var en annorlunda form av kompetensutveckling. Genom att få någon annans kritiska öga på sitt vardagsarbete kunde lärarna göra förändringar som ledde till förbättringar – det är inte så vanligt i skolan. Lärararbetet har ofta varit ett ensamarbete, det är inte legitimt att ifrågasätta en kollega, men i den här studien är det precis vad man har gjort och lärarna har lärt sig att göra det med respekt genom att bekräfta det som är bra och utmana det som är mindre bra – de har varit varandras ”kritiska vänner”. Enligt mina erfarenheter råder det för mycket jantelag i skolans värld – man måste kunna se sina kollegor som experter. Samtliga skolor i min studie är hörselskolor där miljön är specifik och jag valde den miljön för att jag själv varit lärare i hörselklass. I övrigt är mina resultat av mer allmänt intresse och handlar om hur man bedriver skolutveckling inifrån – för mig är kvalitetsarbete och skolutveckling samma sak.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som jobbar med utbildning, från förskola till universitet, eftersom min studie handlar om hur man blir en bättre pedagog. Arbetssättet för lärarna i studien är ett bra alternativ till att gå en kurs och ett bra sätt att ta tillvara kunskap på den egna skolan. Alla skolformer borde definiera eller omdefiniera sin syn på kompetensutveckling och hur den traditionella kompetensutvecklingen genererar ny kunskap. Det är en utmaning inför framtiden att ge lärare som medverkat till utveckling och forskning legitimitet att använda och sprida sin nya kompetens. Lärarna i studien har fått presentera resultaten i olika forum – det är viktigt att det inte bara är forskarens röst som hörs – lärarnas dokumentation finns på projektets hemsida (www.dialogprojektet.se), för de som är intresserade av att läsa mer om det konkreta arbetet.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Förhoppningsvis kommer resultaten att påverka hur miljön utformas i hörselklassrum i framtiden, man kommer att se elever med hörselnedsättning som en större kunskapskälla i det arbetet för det räcker inte att utgå ifrån vad man tror är den bästa lösningen, eftersom eleverna har olika åsikter och den bästa lyssnarmiljön inte är likadan för alla. Jag tror även att resultaten kommer att påverka hur skolor ser på kompetensutveckling – kommuner och skolor måste rannsaka sig själva: det står skrivet i lärarnas avtal att lärarna ska bidra till skolans utveckling (i vidare mening) men om varken lärare eller skolledare har redskap för detta kommer enskilda skolutvecklingsprojekt inte att få någon spridning.

Åsa Larsson