Tävlingsinslag i undervisningen i idrott och hälsa reproducerar genusmönster

När ämnet idrott och hälsa befrias från konkurrens, tävlingsinslag och rangordning motverkas också genusmönster. Det konstaterar Inga Oliynyk som undersökt lärares didaktiska val ur ett genusperspektiv.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat i många år som lärare i idrott och hälsa. När jag läste forskning som visade att vi lärare i idrott och hälsa bemöter flickor och pojkar olika tänkte jag att ”är det verkligen så, det kan inte gälla mig”. Trodde jag. Det här väckte frågor som jag kände att jag ville undersöka närmare.

Vad handlar avhandlingen om?

– Syftet med avhandlingen är att ta reda på hur genusmönster rent praktiskt reproduceras men också motverkas i ämnet idrott och hälsa, genom att studera lärares didaktiska val. Avhandlingen bygger på observationer av 14 lärares lektioner i idrott och hälsa för elever i årkurs 1-9. Lärarna arbetar på olika skolor i södra Sverige. Direkt efter den observerade lektionen har jag tillsammans med läraren steg för steg gått igenom vad läraren gör i sin undervisning för att sedan kunna analysera detta utifrån ett genusperspektiv. Jag har ställt öppna frågor och läraren har har fått berätta om de didaktiska val han eller hon gör.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att lärare reflekterar kring rådande genusmönster och att flickor och pojkar kan bemötas olika i skolan. Det är också något som lärarna vill motverka. Det här resultatet är intressant eftersom det visar en förändring i relation till tidigare forskning som visar att lärare inte är medvetna om genusmönster.

– Resultaten visar att genusmönster reproduceras när undervisningen innehåller tävlingar, rangordningar eller konkurrens. Med de inslagen kan undervisningen inte bli jämlik, för här kommer alltid vissa elever att hamna i bakgrunden. Avhandlingen visar också att genusmönster reproduceras om läraren kategoriserar eleverna i grupper om exempelvis ”fotbollsgrabbarna”, ”danstjejerna” eller ”de blyga flickorna”. Förklaringen är att kategoriseringar förstärker ett antagande. Med andra ord: när lärare anpassar sin undervisning efter elevkategorierna utgår de från stereotypa uppfattningarna om flickors och pojkars förväntade egenskaper och intressen. På så sätt reproduceras de traditionella genusmönster. Sammanfattningsvis visar mina resultat att det är i undervisningen – i aktiviteterna och arbetsformerna – som genusmönster skapas och det är således också där som de kan omförhandlas och förändras.

Vad överraskade dig?

– Jag slogs av komplexiteten som lärarna möter i sin vardag och där genusaspekten bara är en relativt liten del. Lärare gör didaktiska val varenda minut utifrån aspekter som lokaler, utemiljöer, materialval, elevernas fritidsintressen, deras mognad, och antalet pojkar och flickor i klassen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag är glad om resultaten kan bidra till ökad kunskap hos mina kollegor, blivande lärare i idrott och hälsa, fritidspedagoger, idrottsledare och övriga lärare.

Susanne Sawander