Synen på framtiden påverkar utbildningssystemet
Hur vår framtid konstrueras påverkar tänkandet om behov av förändring av utbildningssystemet. Elisabet Hedlund har i avhandlingen ”Att styra i namn av framtid: Subjektskonstruktioner och tekniker för styrning” studerat föreställningar om framtid som styrningsteknologi.
Född 1954
i Norrbotten
Disputerade 2011-03-04
vid Stockholms universitet
Att styra i namn av framtid: Subjekts-konstruktioner och tekniker för styrning
Varför blev du intresserad av ämnet?
– För att förändring av utbildningssystemet legitimeras alltid i namn av framtid. Intresset började som en fundering på vad allt detta tal om framtiden handlar om och vad det kan tänkas göra?
Vad handlar avhandlingen om?
– Fokus är framtid som styrningsteknologi och hur talet om framtid får oss att fokusera på vad som är möjligt att tänka om behov av förändring. Jag har studerat lärarutbildning och riksdagspropositioner från slutet av 1970-talet, mitten av 1990-talet och det första decenniet av 2000-talet.
– Ambitionen i studien har varit att så långt som möjligt koppla bort de tolkningar som redan är gjorda som en möjlighet att skapa en alternativ historia.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Att det inte är så stora förändringar i praktiken, det är vokabulären som förändras. Det handlar om att neutralisera variationer, effektivisera och minimera risker. Det är inte någon elak agent som styr utan det är den rådande diskursen som skapar begrepp och lyfter de frågor som står i centrum.
– På 1970-talet dominerar dialogpedagogiken, på 1990-talet talar man om didaktik och på 2000-talet handlar det om medarbetarsamtal, CV och högskolepedagogisk utbildning. Generellt är att det är praktiker där individen bjuds in till att prata med en ”annan” som “vet” och som kan vägleda. Detta legitimeras i namn av individens och samhällets framtida möjligheter.
Vad överraskade dig?
– Att det är så lätt att i den vetenskapliga diskursen prata om framtid och förändring utan att fundera över vad det är. Utbildningens förändringsberättelser kan betraktas som en form av utvecklings- framgångssaga som konstruerar och omkonstruerar nationen. Samtidigt förevisas vad som är möjligt att betrakta som utveckling och förändring, vilka vi är, vilka som tillhör och hur vi bör vara, samt möjlighet att skriva nästa kapitel i utbildnings- och nationshistorien.
Vad skulle du önska dig av framtidens lärare?
– Det viktigaste är att börja tänka själv och inte bara ta det förgivet tagna för givet. Att våga tänka i andra banor och inte bara som vi alla tänker.
Vem har nytta av din avhandling?
– Det beror på vad man menar med nytta. Den här avhandlingen handlar inte om att beskriva vad man ska göra i skolan utan jag vill visa att det går att tänka på andra och annorlunda sätt.
Text: Lotta Nylander