Svårt för skolkuratorer att skapa sig en position i skolan

Fakta

Maria Kjellgren

Född 1973
Bor i Åre

Disputerade 2024-04-19
vid Umeå universitet

Avhandling

Skolkuratorns samtalspraktik. En studie om individuella samtal med barn i den svenska grundskolan

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat i 30 år som socionom, senast som skolkurator i Åre kommun och har alltid engagerats och drivits av att försöka förstå ungas utsatthet och behov.  När Åre kommun anställde nya skolkuratorer fick jag uppgiften att vara mentor för dem och då insåg jag att det saknas både riktlinjer och forskning om vad som sker i de individuella samtal som skolkuratorer för med elever. Det hela ledde till ett samarbete med Umeå universitet, vilket förde mig vidare att själv forska i ämnet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den övergripande frågan handlar om vad skolkuratorer gör, hur de går tillväga i de individuella samtalen med elever. Avhandlingen bygger dels på fokusgruppintervjuer med skolkuratorer från hela landet, dels på intervjuer med elever, samtliga 15 år, om deras upplevelser och erfarenheter av samtal med skolkurator.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Skolkuratorerna är förvånansvärt eniga i sina beskrivningar av hur de tar sig an samtalen. De arbetar efter en liknande struktur där de blandar olika teorier, främst psykodynamisk terapi, kognitiv beteendeterapi, systemteori och anknytningsterapi, för att hjälpa barnen att förstå, se sammanhang och sätta ord på sina frågor och problem. Kuratorerna använder också liknande stödmaterial i samtalen, exempelvis känslokort, pennor och whiteboard. När de anser det tillrådligt kan en eller flera vårdnadshavare bjudas in till samtalen. Stor enighet råder även om vad som är skolkuratorns främsta uppgift: att skapa en tillitsfull relation till eleven, gärna av vänskapskaraktär i syfte att hjälpa dem att sätta ord på sina känslor, för att stärka deras mående och arbete i skolan.

– Resultaten visar vidare att skolkuratorer ofta har svårt att skapa sig en tydlig position i såväl elevhälsoteamet, där merparten är medicinskt professionella, som i skolan som helhet, där pedagogiken dominerar. Den psykosociala infallsvinkel som skolkuratorerna kan bidra med har svårt att få gehör.

– Det här innebär att uppdraget kan bli spretigt och i avhandlingen har jag identifierat tre roller som ofta tilldelas skolkuratorer: terapeuten som tar hand om de individuella samtalen, mellanhanden som fungerar som ett stöd, eller snarare konsult till skolans pedagoger i psykosociala frågor, samt slasktratten. Den sistnämnda rollen kan vara att agera rast- eller provvakt, hjälpa rektor eller rycka in där det för tillfället behövs en extra hand.

– I intervjuerna med eleverna framkommer att skolkuratorn fyller en viktig funktion på skolan. Inte minst genom att skolkurator i samtal kan ge förklaringsmodeller som gör att den unga ser och förstår sammanhanget, exempelvis att problem hemma eller på fritiden kan påverka måendet, vilket innebär att det blir svårt att klara skolan. Tydligt är att eleverna vill ha en professionell relation, inte en vänskapsrelation med skolkurator. Eleverna vill heller inte att skolkuratorn bjuder in vårdnadshavare till de individuella samtalen. Här upplever eleverna att de fråntas den fristad som samtalen med skolkuratorn kan innebära, inte sällan tar också de vuxna över samtalet. Få elever hade några positiva erfarenheter av att bli skickad till barn- och ungdomspsykiatrin, Bup, via skolkuratorn. Ofta förstod de inte anledningen och vad de skulle göra på Bup.

– De elever som skolkuratorer möter har i genomsnitt 66 samtal under sin tid i grundskolan. Problemen bedöms av skolkuratorerna i studien som medelsvåra till svåra och för flickornas del handlar de främst om oro och ångest. Pojkarnas skäl till samtal bottnar i högre grad i beteendeproblem när de är yngre, för att i högstadiet övergå till psykisk ohälsa.

Jag slogs av elevernas önskan om att relationen till skolkurator ska vara professionell, och att de helst inte vill att föräldrar och vårdnadshavare ska bjudas in till samtalen.

Maria Kjellgren

Vad överraskade dig?

– Jag slogs av elevernas önskan om att relationen till skolkurator ska vara professionell, och att de helst inte vill att föräldrar och vårdnadshavare ska bjudas in till samtalen. Det här är oerhört viktiga resultat som vi behöver ta till oss.

– Jag överraskades också av kuratorernas ambivalens till den egna professionen. Å ena sidan pekar de på vikten av självständighet och att själva kunna forma sitt arbete, å andra sidan vittnar de om att skolkuratorn ofta har en otydlig position på skolan. Jag tänker att avsaknaden av vägledande dokument och riktlinjer kring vad skolkurator ska göra hänger ihop med svårigheten att positionera skolkuratorns roll. Själv förespråkar jag att yrket som skolkurator borde kopplas till legitimation.

Vem har nytta av dina resultat?

– Beslutsfattare inom Skolverket, skolledare, verksamma inom elevhälsa och övriga pedagoger på skolan. Men i slutänden hoppas jag att framför allt barnen ska ha det.