Elevers begreppsbildning går inte av sig självt

Hur blev du intresserad av ämnet?

– När jag utbildade mig till lärare fick jag kontakt med Ola Halldén, som höll på med elevers begreppsutbildning vid Stockholms universitet. Senare utvecklades även en forskningsgrupp vid universitet med denna inriktning, som jag då kom att ingå i. Jag ville titta närmre på hur elever skapar förståelse av olika teoretiska begrepp, främst naturvetenskapliga.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om hur högstadieelever skapar förståelse av olika teoretiska begrepp inom miljöundervisningen. Jag har även undersökt vilken betydelse undervisningens utformning har för elevernas förståelse och begreppsbildning, eftersom eleverna i min studie arbetar med ämnesövergripande teman.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Ett centralt argument för temaundervisningen är att den skapar sammanhang som underlättar förståelsen för eleverna. Det argumentet grundar sig ofta på att temaarbeten utgår från verklighetsanknutna problem och inte är lika fragmentiserad som ämnesuppdelningen. Men resultaten från min avhandling får mig att ifrågasätta detta, då det visar sig att eleverna skapar andra sammanhang i undervisningen än de som är tänkta – och det begränsar deras förståelse. Ett exempel är en klass som skulle arbeta med växthuseffekten. Eleverna börjar läsa om miljöfrågor i sina läroböcker och där stod det bland annat om fotosyntesens i relation till växthuseffekten – det har ju betydelse för bindningen av koldioxid. En av eleverna slår då upp fotosyntesen för att bättre förstå växthuseffekten, men där står bara allmän information om själva fotosyntesen. För eleven uppstår svårigheter med att skilja mellan de olika aspekterna av fotosyntesen: i det här fallet uppfattade inte eleven dess olika innebörder och skrev istället om energiomvandling i sin uppsats – men det hjälper ju inte henne att förstå växthus-effekten.
– Ett problem är att lärarna ofta tror att om de utgår från ett problem som eleverna redan kan lite om, så blir det lättare för dem att organisera arbetet. Men så fungerar det inte: avhandlingen visar att det är alltför svårt för eleverna att orientera sig själva. Det ligger lite i det här undersökande, självständiga arbetssättet att eleverna ska göra kopplingen själva. Även om lärarna är väldigt engagerade och försöker styra eleverna rätt från början, så uppstår det svårigheter på resans gång som de inte riktigt klarar av. Tyvärr blir konsekvenserna än värre för de svagare eleverna, som inte precis gynnas av den här arbetsformen.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

-Jag misstänkte att det skulle vara svårt för eleverna att klara av det här själva, för det har tidigare forskning indikerat. Förståelsen för ett begrepp är avhängigt av det ämnessammanhang det ingår i, och just i den här arbetsformen så ingår en mängd ämnen, vilket blir svårt för eleverna att hantera. Det som var slående var att det var en viss typ av svårigheter som framträdde – det handlade om att eleverna hade problem med att urskilja en relevant innebörd ur begreppen, eller att de inte kunde koppla teoretiska begrepp till praktiska aktiviteter.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare och forskare (som vill fortsätta titta på elevers begreppsbildning).

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag tror att avhandlingen kan bidra till att öka medvetenheten om vad som orsakar svårigheter för eleverna – och därmed hur man som lärare kan hjälpa dem. Jag har ju själv arbetat som lärare och vet att det kan vara svårt att se de här sambanden. Jag tror visst att det finns poänger med att arbeta ämnesövergripande, så jag menar inte att man ska lägga ner arbetssättet som sådant, men jag tror definitivt att man måste bli medveten om de problem som kan uppstå.

Hedda Lovén