Var du bor har stor betydelse för idrottandet

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Det är inte lätt att veta om jag valde ämnet eller om ämnet valde mig, men jag är idrottslärare själv, så ämnet och jag har en lång historia. När jag började arbeta på Lärarhögskolan i början på 90-talet så var det just forskningsfrågor om ungdomars idrottande och fritidskultur som man intresserade sig för, vilket ledde till att jag deltog i ett forskningsprojekt där jag kartlade ungdomars fritidsvanor. Den studien blev min licentiatavhandling, och därmed var avhandlingsämnet avgjort.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om ungdomars idrottande på fritiden. Jag har undersökt i vilken utsträckning ungdomar har möjlighet att delta i idrott och idrottskulturen i samhället beroende på faktorer som kön, etnicitet, boendeort och socioekonomisk bakgrund. Studien tar även upp de pedagogiska implikationerna av att kunna delta i föreningsidrotten eller inte: vilka värderingar och kunskaper får ungdomarna med sig från idrottskulturen, och vad händer med dem som står utanför? Jag har studerat tre former för idrottande: medlemskap i en idrottsförening, idrottande utanför en förening men i organiserad form (till exempel att gå på gym eller Friskis & Svettis) samt idrottande på egen hand. Materialet som ligger till grund för avhandlingen är ganska omfattande: jag har gjort tre datainsamlingar (1996, 2002 och 2007) där varje gång 1200-1500 elever i skolår nio fick svara på en enkät. Eleverna som deltog i undersökningen kommer från ett antal strategiskt utvalda områden för att se om platsen hade någon betydelse för idrottsutövandet. Glesbygd och skogsbygd representeras i avhandlingen av södra Värmland och norra Dalsland (närmare bestämt Årjäng och Bengtsfors), Luleå fick bli representant för en mellanstor stad och valet av storstadsmiljö föll på Stockholms innerstad. Slutligen samlade vi in data från förorterna Vårby, Flemingsberg och Storvreten för att få med områden med högt invandrarinslag. Vid de tre olika datainsamlingarna ingår samma skolor så när som på en, som gjordes om till en friskola.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Det finns fyra tydliga resultat i avhandlingen som alla är värda att uppmärksamma. Det första är att idrottsvanor ser olika ut beroende på om du är pojke eller flicka, vart du bor samt vilken socioekonomisk bakgrund du har. Det här är den första studien inom det idrottspedagogiska området som fokuserar på den kontextuella aspekten av ungdomars idrottsutövande, vilket gör resultaten närmast unika. Avhandlingen visar nämligen hur oerhört betydelsefullt det lokala perspektivet är när det kommer till att förstå hur ungdomars idrottsvanor utvecklas. Det andra resultatet visar att det är området snarare än kön som avgör i vilken utsträckning ungdomar idrottar: ofta sägs det att det är pojkarna som står för idrottandet, men det kan man inte längre hävda efter att ha läst min avhandling. Flickor i Luleå är nämligen medlemmar i idrottsföreningar i högre grad än pojkar i andra undersöka områden, och i precis lika hög grad som pojkar i samma område. I Luleå finns det helt enkelt en idrottskultur som främjar flickors idrottande. Det tredje resultatet visar att etnicitet inte är en faktor som påverkar idrottsutövandet: det var förvisso så att pojkar och flickor i Stockholms södra förorter idrottade minst, men det beror inte på invandrarinslaget (som var 60 %) utan det är förknippat med det kontextuella. Miljön där de här ungdomarna bor slår helt enkelt igenom: tittar man på andra områden än Stockholms södra förorter är ungdomar med annan bakgrund än svensk minst lika aktiva som svenska ungdomar. Det är således när etniciteten får samverka med det kontextuella som den blir betydelsefull, det vill säga det är när invandrarungdomar hamnar i Stockholms södra förorter som etniciteten plötsligt får betydelse. Det fjärde resultatet visar att hög socioekonomisk position ökar benägenheten att vara med i en idrottsförening. Många ungdomar har begränsade möjligheter att ta del av föreningsidrotten, mycket beroende på ett lågt utbildningskapital och lågt ekonomiskt kapital, vilket är ett intressant resultat med tanke på att den organiserade föreningsidrotten stöds av offentliga medel. Avhandlingen visar att det är utbildningskapitalet som är mest utslagsgivande: pojkar som bor i Luleå och som har ett högt utbildningskapital har en mycket stor chans att vara med i en idrottsförening (80 % tillhörde en idrottsförening), medan samma siffra enbart uppgick till 17 % för flickor med lågt utbildningskapital i Stockholms södra förorter. Det är en markant skillnad. Med tanke på det stöd som föreningsidrotten får (en miljard för Handslaget som pågick 2003-2007, två miljarder för Idrottslyftet som pågår 2007-2011) så blir det problematiskt när inte alla ungdomar har tillgång till den här verksamheten. I anslutning till de här resultaten blir den pedagogiska frågan ännu viktigare: vi vet nu att deltagandet ser mycket olika ut runt om i landet, men vad innebär det då att stå utanför, att inte kunna ta del av föreningsidrotten? Det är inte osannolikt att en tidig kontakt med idrotten gör det lättare att ta upp den senare i livet, samtidigt går dessa ungdomar miste om många av de lärprocesser som finns inom föreningsidrotten: vad innebär det till exempel att tävla och nå en vinst eller förlust, att kämpa hårt och utmana sig själv, att vara en gruppledare eller att få uppleva lagkänsla? Vad lär sig ungdomarna om könsroller inom idrotten, om hur flickor och pojkar ska vara? Det finns givetvis både positiva och negativa lärprocesser inom föreningsidrotten, men det är ur en demokratisk synpunkt viktigt att frågan åtminstone kommer upp till diskussion.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Jag har varit verksam inom det här fältet i så många år att det är svårt att bli överraskad – jag hade på känn att det skulle se ut så här.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärarutbildningen, verksamma idrottslärare, fritidsledare och kommunala beslutsfattare inom fritidsområdet. Avhandlingen kan ses som ett inlägg i debatten om ungdomars fritid, tillgänglighet till idrottsaktiviteter och vad statliga resurser ska användas till. Eftersom så många ungdomar väljer att engagera sig i föreningsidrotten blir miljön där mycket betydelsefull som en förmedlare av värderingar och normer. Frågan är bara vilka värderingar och normer?

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Resultaten är nog främst intressanta för föreningsidrotten, även om idrottslärare givetvis också skulle kunna reflektera kring dem. Det här är fortfarande ett relativt nytt kunskapsområde inom idrottspedagogiken som successivt håller på att byggas upp. Det jag tycker att man kan fundera vidare på är om kan utveckla den organiserade idrottsformen på något sätt, för avhandlingen visar nämligen att den formen var mest jämlik. Skulle till exempel skolor eller andra aktörer på det här området kunna gå in och organisera den här typen av idrott, fast utan kravet på medlemskap? Jag tycker att det är viktigt att försöka hitta nya vägar, för intresset för idrott finns – det är andra faktorer som hindrar ungdomar i vissa områden från att delta i idrottsutövandet.

Hedda Lovén