En mångskiftande naturvetenskaplig kanon

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har tagit en krokig väg in i ämnet! Jag har alltid varit intresserad av matematik, men jag svajade lite fram och tillbaka i mitt avhandlingsarbete, som först var riktat mot ingenjörsutbildningen. Några år in i min doktorandtjänst bytte jag handledare och blev då ombedd att skriva ner hur det kom sig att jag blev intresserad av matematik. Mitt svar handlade om vägar in i utbildningen, olika epoker – den hade ett historiskt tema, helt enkelt. Vi gillade den båda två, och kom fram till att jag kanske skulle rikta in mig mer på historiska aspekter. Det ledde till att jag började titta på läromedelsannonser, och därmed kom även det naturvetenskapliga ämnet in i bilden. Bilderna i annonserna var så fascinerande att jag blev nyfiken på vad som stod i läroböckerna, så successivt började jag studera läromedel, läroplan och styrdokument i övrigt.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om den naturvetenskap som alla barn och ungdomar i Sverige har mött, som är obligatoriskt i grundskolan. Avhandlingen sträcker sig tillbaka till mitten av 1800 talet: idag talar vi om naturorientering, fysik, kemi och biologi, men i den tidigare folkskolan hette det naturkunnighet. Jag har studerat läromedel, styrdokument, utredningar och metodlitteratur, men även läromedelsannonser och inspektörsberättelser. Syftet har varit att ta reda på vilken kontext ämnet förs fram i, hur det kunde se ut i skolan samt vilka läromedel och andra hjälpmedel man använde sig av. Vad är det för texter som används, vilken kunskap om naturen vill man att alla barn och ungdomar i Sverige ska ta del av – och hur har det förändrats historiskt?

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Att innehållet har förändrats väldigt mycket över tid, vilket bland annat kan förstås utifrån samhällsförändringar, skiftande ideal och pedagogiska strömningar. Genom att studera hur det naturvetenskapliga ämnet i skolan har förändrats får man en spegling av Sveriges allmänna historia. Ofta tänker man sig att skolans naturvetenskap varit en förminskad kopia av akademin, men att den har släpat efter och sett likadant ut i 80 år. Ett viktigt bidrag med avhandlingen är att jag har gett det naturvetenskapliga ämnet i skolan en egen historia genom att betona ämnets förändring och anpassning till samtiden. Naturvetenskapen i skolan har fyllt olika roller genom tiderna: på 50-talet var folkhemsidealet mycket stark i läroböckerna, i folkskolan var naturvetenskapliga läroböcker full med information som rörde hemmafruns kunskapsområde – hur ett kök skulle se ut, hur ett hem möblerades eller vad man kunde göra på fritiden. Dessutom fanns avsnitt med kunskap som var tydligt riktad mot industriarbetaren, så rollen som hemmafru eller industriarbetare var tydligt uppdelad och riktade mot den här tidens barn. Det kan tyckas lite lustigt att det här är ingick i en naturvetenskaplig lärobok, men eftersom det riktas mot alla barn i folkskolan så finns den här tydliga samhällsförankringen. På 80-talet ser man istället ett fokus på vetenskapsmän, laboratorier och experiment i läroböckerna. Idag ligger fokus på det hållbara samhället men man kan även skönja en osäkerhet inför en föränderlig framtid. Det kan jämföras med 60-talet då vi hade en stark framtidstro på att samhället skulle byggas med expertkunskap: grupper av forskare skulle gemensamt upptäcka de lagar som samhället skulle vila på. Idag är den visionen helt borta, den kumulativa bilden är sönderslaget och istället ligger fokus på kreativitet, individualism och att efterlikna geniet – inte någon anonym vetenskapsman i labbrock.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Ja, att så mycket av den svenska allmän- och utbildningshistorien framträder genom ämnet – det hade jag inte trott. Man kan verkligen se hur moderniseringen av Sverige växer fram, och hur naturvårdstemat kraftigt förändras i samband med det.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror att resultaten är viktiga för lärare, inte minst kan det vara bra att känna till att ämnet har en egen historia. Det är något att vara stolt över och känna trygghet i – kanske kan lärare nu känna att de har mer makt över vad de vill göra med ämnet, istället för att se sig som en lillebror till akademin. Sedan är det förstås bra att bli medveten om och förhålla sig kritisk till alla ideologier som förs ut genom ämnet, men det tror jag att de flesta lärare redan är.
– En intressant iakttagelse är att det alltid har varit viktigt för ämnet att knyta an till vardagligt förekommande föremål såväl som kända djur och växter. På 1800-talet skulle eleverna, genom att lära sig om de här skapelserna, se hur fantastiskt ordnat Guds verk var. 2000-talets elever, å andra sidan, undersöker sina hem för att upptäcka kemi i de vardagliga föremålen – ”utan kemi blir det ingen fest” stod det i en lärobok, med hänvisning till hur man bakade pizza. Lite kan man ju fråga sig om de fasta kunskaperna inte håller på att gå förlorade.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Avhandlingen kan ses som en idébank, en historisk förteckning över de olika didaktiska ideal som har varit gällande under vissa tidsperioder. De texter som jag har studerat i avhandlingen kan ses som kanoniska texter eftersom de sätter normer för ämnet: jag beskriver sex olika kanon i min studie (eller sex olika didaktiska ideal) vilket jag tror kan inspirera till tankar kring hur man själv gör idag jämfört med hur man gjorde förr. Dessutom får man med sig en ämneshistoria om man läser avhandlingen, och det tror jag kan vara roligt för många lärare att ta del av.

Hedda Lovén