Ingen yrkesutbildning att tala om i Tanzanias skolor

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en lång relation med Tanzania – under 90-talet arbetade jag under tre år som rådgivare till yrkeslärarutbildningen där, dessutom har jag varit projektledare för ett projekt som gick ut på att utbilda lärarutbildarna i Tanzania.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om hur man lär sig ett yrke i primärskolan och den informella sektorn. I skolan läser barnen ett ämne som heter Stadi za Kazi, som omfattar 19 olika yrkesområden. Mellan årskurs 1-4 är det bestämt vilka yrkesområden barnen ska få lära sig, men i årskurs 5-7 är det upp till varje skola att erbjuda två områden som eleverna kan få fördjupa sig i. Eleverna ska helt enkelt ha en chans att kunna försörja sig när de går ur skolan. Förutom fyra olika primärskolor har jag också tittat på den informella sektorn i det här området: vilka är möjligheterna att lära sig ett yrke hos en hantverkare eller någon annan yrkesman?

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– När det gäller skolan så visade det sig att det är lärarna som bestämmer vilka två områden det är som eleverna ska fördjupa sig i. Eftersom det är kvinnor som undervisar, så väljer de sådana områden som de själva kan – vilket gör att fokus hamnar på hushållsgöromål. Eleverna får baka, tvätta kläder eller fläta korgmattor. Det faktum att skolan måste stå för materialet själv och att alla elever måste göra samma saker, medför ju också att valmöjligheterna är begränsade. Resultatet blir att Stadi za Kazi inte handlar om att lära sig ett yrke, utan snarare blir en orientering till olika yrkesområden. Det finns fyra uttalade mål i läroplanen: att eleverna ska lära sig ett yrkesområde och ekonomin runt omkring, samt att de ska uppfatta att det är roligt med manuellt arbete och att det är viktigt att ta hand om miljön. – I kontrast till det här står den informella ekonomin, där det finns ett lärlingssystem som fungerar. Allt bygger på tradition och muntliga överenskommelser, blir du upptagen som lärling finns det inget uttalat slut på din läroperiod, utan det fortgår så länge mästaren tycker att det behövs. Det är oavlönat arbete, men du lär dig åtminstone ett yrke. När lärlingstiden är över kan man antingen stanna kvar och arbeta hos mästaren eller etablera dig själv, konturerna är ganska lösa.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Arbetet i den informella ekonomin, de initiativ som finns där för överlevnad. Det finns en uppfattning om att en lärlingsutbildning handlar om att man observerar (på sin höjd praktiserar lite) men så var det inte alls här. En bilverkstad jag besökte hade ett upplärningssystem där lärlingen tvingades ställa frågor oavbrutet för att lära sig något, de hade absolut inga manualer eller andra texter att gå efter. Arbetade mästaren med en motor så hängde allt på att lärlingen ställde frågor om varje sak han gjorde. I en annan verkstad där man tillverkade plåtspisar var det viktigt att lära sig själva rörelsen när man bankade ut plåten – undervisningen handlade mycket om att lägga hand på hand och använda kroppen som verktyg för att uppfatta rörelsen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Utbildningspolitiker i Tanzania, hela skolsystemet där, men även forskare. Jag debatterar också kring vissa frågeställningar som är aktuella i Sverige, om än på en annan nivå: vad är en relevant skola – var ska yrkesutbildningen ligga – vad kan skola respektive arbetslivet göra? Så på ett sätt kan avhandlingen ses som ett inlägg i den diskussionen. Produktion i skolan är ett gammalt ideal i den afrikanska utbildningshistorien, det handlar inte om att göra något ”på skoj” utan det är systematiskt behandlat. Kanske kan vi lära oss något av det här i Sverige – ta till exempel Ung Företagsamhet: som idé vilar det på att eleverna avslutar företaget medan de går i skolan. En positiv utveckling vore ju om man systematiskt arbetade med att skapa något mer bestående, inte minst med tanke på att arbetsmarknaden ofta är tuff för nyutexaminerade.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– En förändring kräver att man bryter mot den skolkultur som finns i Tanzania, i dagsläget följer man kursplan och läroböcker väldigt strikt och tillämpar centrala examinationer när man går ur skolan. För att lyckas med en yrkesutbildning i skolan måste man fördjupa sig i något under längre tid och ha kontakter med kunniga utanför skolan – det kräver helt enkelt för mycket. I den informella sektorn fungerar åtminstone yrkesutbildningen, men där tampas man med andra problem: det mesta som tillverkas är billigt och av låg kvalité, det finns inget större vinsttänkande annat än att få det att gå ihop så att man har något att leva på. Det är svårt att se den informella ekonomin som grogrunden för landets ekonomiska utveckling – men då ska man komma ihåg att det faktiskt är den näst största ekonomiska sektorn (efter jordbruk) i landet. Det var tidigare den gängse uppfattningen hos utvecklingsekonomer att den här sektorn skulle försvinna så fort utvecklingen tog fart, men så har inte skett. Så kanske ligger framtiden här ändå – i kombination med en traditionell utbildning i skolan.

Hedda Lovén