Interaktion med kompetenta lärare viktigt i NO

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Det är lite av ett självklart intresse, eftersom jag är grundskollärare i matematik och naturorienterade ämnen själv. Att jag kom att forska om just det här ämnet beror nog också på att jag kom i kontakt med professor Ingrid Carlgren och fick möjlighet att ingå i hennes forskningsgrupp.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om vad det är för utbildningsinnehåll i lärare och elevers konkreta arbete i NO-klassrummet: jag har följt en klass och deras lärare i årskurs sex och sju under ett läsår och studerat deras NO-lektioner. Jag ville titta på vad som sker i klassrummet och vilka möjligheter till lärande som eleverna får på lektionen, oberoende av lärarens intention. Avhandlingens titel, ”Den levda läroplanen” syftar just på det innehåll som skapas i själva klassrummet.
– Avhandlingen handlar även om förutsättningar för lärande i en individorganiserad, målstyrd undervisningspraktik. Skolan har ju genomgått en hel del förändringar de senaste åren: tidigare hade vi lärarledd klassrumsundervisning men så ser inte skolan ut idag. Eleverna har till exempel mycket större ansvar för sitt eget lärande, till exempel genom individuella arbeten. Därför är det intressant att studera hur NO-undervisningen tar sig uttryck i skolans nya undervisningspraktik.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

-Jag har hittat två skilda undervisningspraktiker som inte har särskilt stor beröring med varandra: den första kallar jag för en kriteriebaserad undervisningspraktik, vilken kännetecknas av att eleverna arbetar på egen hand, ofta utifrån de kurskriterier som de ska klara för att få godkänt eller nå strävansmålen. Den andra praktiken kallar jag för en laborationspraktik, vilken kännetecknas av traditionella laborationer och övningar. I båda dessa praktiker kunde jag se att eleverna arbetar på två olika sätt: antingen producerar eller reproducerar de rätta svar (de letar efter den perfekta formuleringen eller den rätta slutsatsen) eller så utvecklar de begreppsliga relationer, det vill säga de utvecklar innebörder av olika begrepp i förhållande till varandra, strukturerar information och försöker skapa mening av sina resultat.
– I undervisningspraktikerna understöds ett arbete som går ut på att producera eller reproducera rätta svar: eleverna måste i sitt arbete hantera den risk och osäkerhet som är kopplad till den förestående bedömningen, och att reproducera rätta svar innebär förstås en mindre risk att göra fel. Dessutom hägrar idealet om den självständiga eleven, som lär sig på egen hand utan att fråga. En elev som undrar över något kunde till exempel få till svar ”jag tror nog att du vill ha ett högre betyg än godkänt, så du får fundera lite till” av en lärare.
– För att möjliggöra ett arbete med att utveckla begreppsliga interaktioner krävs ett aktivt samspel med en kompetent lärare. Dessutom talar många elever som arbetar på detta sätt om ett stöd hemifrån. Visst lär eleverna sig genom båda arbetssätten, men att producera eller reproducera rätta svar är i stort sett en form av memorering, medan begreppsliga relationer bidrar till att eleverna lär sig resonera kring naturvetenskapliga begrepp och tolka omvärlden med hjälp av dem – det blir en annan kunskapsbildning. Sen kan förstås elevers sätt att arbeta förändras, det är inte så enkelt att vissa elever är framtida naturvetare och andra inte fattar alls – jag var med på en laboration där en grupp tjejer tog fel syra när de ska tillverka salt. Misstaget gjorde att de fick ett helt annat resultat, som både förvånade och krävde en förklaring. Det blev ett äkta problem för tjejerna att engagera sig i, istället för den till viss del tillrättalagda övningen som redan har ett färdigt facit. Så man kan inte dra slutsatsen att allt handlar om stöd hemifrån eller förutsättningar hos den enskilde eleven, utan mycket beror på undervisningens utformning.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– När jag analyserade laborationspraktiken blev jag lite fascinerad av hur mycket det handlar om att utveckla ett praktiskt hantverkskunnande, och att det i sig skapar så mycket möjligheter till lärande. Kanske är det en form av tyst kunskap, men i vilket fall som helst så går det lite emot uppfattningen att elever inte lär sig något genom laborationerna, för jag såg tvärtom att laborationerna var viktiga för att kunna lära sig hantverket och urskilja olika skeenden i en process. I laborationen pågår ett lärande som krävs för att eleverna ska kunna bli delaktiga i en naturvetenskaplig gemenskap.

Vem har nytta av dina resultat?

– NO-lärare. Men en del av resultaten är mer allmängiltiga, så jag tror även att skolledare och lärare i allmänhet kan ha nytta av de delar som handlar om förutsättningarna för lärande i en individorganiserad undervisning. Vad händer när eleverna lämnas att ta ansvar för det egna lärandet? Avhandlingens resultat visar trots allt på betydelsen av en interaktion med en kompetent lärare för att möjliggöra ett kvalificerat lärande.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag tror att resultaten kan ge underlag och begrepp för reflektion kring undervisningen och organisationen av undervisningens innehåll. Jag tror att det är viktigt att vi problematiserar den individorganiserade undervisningen och hur vi uttolkar målstyrningen. En konkret sak som synliggörs i avhandlingen är att det vi kallar lotsning, det vill säga när läraren går in i en interaktion och styr eleven i en viss riktning, är en strategi som, trots tidigare kritik, faktiskt gör det möjligt för elever att utveckla naturvetenskapliga relationer. Överhuvudtaget så visar avhandlingen hur viktigt det är att läraren interagerar med eleverna för att strukturerar deras lärande och resonemang.
– Det här med vardagsanknytning är också något som jag tycker att vi borde fundera mer på – det finns en retorik kring vardagsanknytning som går ut på att det gör undervisningen mer konkret eller underlättar lärandet, men vad jag kunde se så tjänade det i första hand som en introduktion till naturvetenskapen. I en del fall skapade vardagsanknytning till och med kontextuella svårigheter: en klass fick frågor på ett prov om hur man gör apelsinsaft, ett exempel som läraren trodde skulle ge en naturlig association till separationsmetoden. Någon elev nämnde att saften skulle kokas, en annan att man skulle ha i konserveringsmedel – ingen skrev filtrera. Och aspekterna som eleverna lyfte fram är förvisso korrekta, men inte självklart giltiga i NO-klassrummet, så det är inte självklart att en vardagsanknytning fungerar som ett stöd för elever som är osäkra. Genom den här och andra konkreta klassrumsbilder tror jag att avhandlingen kan tjäna som gott underlag för reflektion kring den egna undervisningen.

Hedda Lovén