Studenter med invandrarbakgrund exkluderas på lärarutbildningen
Född 1958
i Iran
Disputerade 2014-04-25
vid Göteborgs universitet
”Den Andre” i lärarutbildningen. En studie om den rasifierade svenska studentens villkor i globaliseringens tid
Zahra Bayatis avhandling visar en dyster bild av lärarutbildningens förmåga att bemöta lärarstudenter med utomeuropeisk bakgrund. ”Många studenter blir utsatta för en rasistisk behandling oavsett etnicitet och oavsett hur väl de kan svenska”, säger hon.
Varför blev du intresserad av ämnet?
Jag började doktorera inom naturvetenskap och hållbar utveckling i relation till förskolebarn i mångkulturella områden. I det arbetet upptäckte jag att pedagogerna inte hade några verktyg för att arbeta med barnen i de här områdena. Jag hörde talas om att det fanns en liknande villrådighet när det gäller studenter med utomeuropeisk bakgrund på lärarutbildningen och blev nyfiken på att undersöka det.
Vad handlar avhandlingen om?
I min avhandling tar jag tempen på lärarutbildningen när det gäller hur den bemöter studenter med utomeuropeisk bakgrund. Sammansättningen av studenter har förändrats genom åren och det finns många studenter med utomeuropeisk bakgrund på lärarutbildningen. Jag har undersökt vilken medvetenhet som finns på lärarutbildningen och vilka resurser som krävs.
Vilka är de viktigaste resultaten?
Att det sker en exkludering av studenter med utomeuropeisk bakgrund. De blir behandlade med rasistiska företeelser i utbildningen på olika sätt. Genom kurslitteraturen och i diskussioner. De blir även ifrågasatta för varför de har valt att bli lärare trots att de inte har svenska som modersmål. Om studenterna själva får välja vilka de ska samarbeta med i grupparbeten så exkluderar studenter med svensk bakgrund de med utomeuropeisk bakgrund.
– De intervjuade studenterna är utsatta för samma stereotypa bilder som under kolonialismen. Stereotyper som att vissa människor är lata och inte pålitliga reproduceras i lärarutbildningen och påverkar studenternas villkor och deras förutsättningar att studera. Det finns en stor kapacitet och potential att göra ändringar i lärarutbildningen. Det finns också många som vill göra ändringar men det enda verktyg de har är en monokulturell lärarutbildning som endast utgår från den västerländska kulturen och kunskapen.
Vad överraskade dig?
– Trots att de studenter som blir utsatta för exkludering har olika etnisk bakgrund, olika studiebakgrund och olika språk blir de utsatta för liknande stereotyper. Jag insåg att det handlar mer om ras än om etnicitet. Man blir behandlad som om man tillhör en ras som är mindre värd än den ras som sätter agendan för vad som är normen. Studenterna blir utsatta för en rasistisk behandling oavsett etnicitet och oavsett hur väl de kan svenska – vissa studenter som jag har intervjuat har bott i Sverige i 20 år så man kan inte säga att det beror på språket att svenska studenter inte vill jobba med dem.
– Något annat som var överraskande var att så många av studenterna vittnar om att lärarutbildarna bara låter detta passera. Samma lärare som kan prata om mobbning under en hel termin ignorerar att vissa studenter blir exkluderade eller misstänkliggjorda. Det är inte något som man kan skylla den enskilda lärarutbildaren för – de vet förmodligen inte hur de ska hantera saken.
Vem har nytta av dina resultat?
– Helt klart lärarutbildningen men även lärare inom högre utbildning generellt. Inom lärarutbildningen förekommer det mycket grupparbete där de här strukturerna synliggörs. Om studenterna kommer till en lärarutbildning där de här frågorna diskuteras kan det resultera i bättre studievillkor och en likvärdig lärarutbildning, samtidigt som alla blivande lärare blir bättre förberedda på en förskola och skola i globaliseringens tid.
Åsa Lasson