Storytelling skapar möjlighet att lyssna på barnens perspektiv

Fakta

Matteo Cattaneo

Bor i Knivsta
Född år 1982 i Bergamo, Italien

Disputerade 2024-09-20
vid Södertörns högskola

Avhandling

Woandering towards places of imagination. Reflections through anarchism on the role of educators in Early Childhood Education

Varför blev du intresserad av ämnet?

− Jag är förskollärare och pedagogista och har jobbat i flera år inom förskola och fritidshem både i Italien och i Sverige. Jag har alltid varit intresserad av berättelser, storytelling, och hur barn och vuxna genom berättelser kan skapa viktiga relationer. När det gäller det andra ämnet i min avhandling, anarkism, har jag alltid varit väldigt kritisk mot hur vi arbetar inom skolsystemet. Jag har hittat ett teoretiskt ramverk inom anarkism, och har försökt koppla ihop anarkism och storytelling. Min tanke är att man skulle kunna arbeta med vissa principer som är kopplade till anarkism inom förskolan. Jag vill tillägga att anarkism inte betyder kaos, det är viktigt att understryka. Det finns regler, men de är inte påtvingade utan skapade tillsammans. Så det är på ett sätt ett etiskt förhållningssätt till bildning.

Vad handlar avhandlingen om?

− Min avhandling är lite annorlunda eftersom jag har använt en autoetnografisk metod där jag har använt min egen erfarenhet som förskollärare. Jag har inte varit ute på fältet som doktorand, jag har utgått från vissa situationer som jag har upplevt som förskollärare. I stället för att ha en vanlig frågeställning har jag reflekterat över min roll som pedagog. Jag har också försökt utveckla en känsla av något som jag kallar för “woandering”, som betyder en blandning av att undra och att vandra. Det handlar om att man utifrån ett kritiskt tänkande kan fundera över hur vi kan vara tillsammans med andra och lyssna på andras berättelser. Jag vill verkligen tacka min handledare som hade modet att tro på, och stödja, mitt beslut att skriva en avhandling som går lite utanför ramarna.

Vilka är de viktigaste resultaten?

− Det finns inget tydligt svar på den frågan eftersom jag ville undvika att ge ett svar. Min avhandling är mer en reflektion kring att vi som lärare måste ta ansvar för att bilda barnen. Men berättelser är en väsentlig del av att vara människa. Ända sedan tidernas begynnelse har vi använt berättelser för att föra vidare kultur, förklara världen och skapa en känsla av gemenskap och tillhörighet. Jag vill inte romantisera storytelling, eftersom det ibland har använts för att skapa negativa berättelser. Men det är ett sätt att tänka om, och omformulera, vår relation till, och förståelse av världen. Därför kan lärare och barn tillsammans, genom storytelling, se på världen med andra ögon och med nya perspektiv. På så sätt ser jag storytelling som ett kraftfullt pedagogiskt verktyg.

− Om jag ska koppla anarkism till arbetet med barnen på förskolan så kan det exempelvis handla om att vi som pedagoger måste försöka lyssna på barnen i stället för att komma med färdiga idéer för hur man exempelvis ska genomföra olika aktiviteter. Ett exempel från min avhandling handlar om när vi tillsammans med barnen gick och tittade på en utställning med målningar av olika konstnärer. Barnen ville egentligen göra något helt annat men vi lyssnade inte på dem. När vi sedan märkte att de inte var intresserade så backade vi och försökte lyssna in vad de ville göra i stället. Anarkism i det här sammanhanget handlar mycket om att man inte kan tvinga andra att göra samma sak som man själv vill göra.

− I dag talar vi mycket om att lyssna på barn. Vi pratar om barnperspektiv eller barnens perspektiv, men det är svårt att omsätta i praktiken. Storytelling kan ge oss det där lilla utrymmet i vardagen, de där fickorna av anarkism som jag talar om i min avhandling, där lyssnandet blir lättare.

Storytelling kan ge oss det där lilla utrymmet i vardagen, de där fickorna av anarkism som jag talar om i min avhandling, där lyssnandet blir lättare.

Matteo Cattaneo

Vad överraskade dig?

− Vilken betydelsefull roll anarkism kan ha i våra utbildningssystem. Det överraskade mig också hur min avhandling har tagits emot. Många har sagt att det är modigt att skriva en avhandling på det sätt som jag har gjort, men inte alla har tyckt om det.

Vem har nytta av dina resultat?

− Jag skrev avhandlingen med avsikt att ge en tankeställare främst till pedagoger, och jag har försökt skriva så nära pedagogerna som möjligt. Jag skulle vara glad om mitt arbete kan vara en inspirationskälla för dem. Samtidigt har jag försökt skriva en avhandling som kan få oss som arbetar inom akademin att reflektera över olika sätt att skapa kunskap, hur vi relaterar till våra studenter, och kanske även de som utformar policyer inom utbildningssystemet.