Stort ansvar för relationer läggs på ensamkommande unga

Få ensamkommande flyktingbarn har vänskapsrelationer utanför gruppboende eller förberedelseklass. Relationer till vuxna är ofta av professionell karaktär, visar Ulrika Wernesjös avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– När jag skrev min magisteruppsats om hur tjänstemän på Migrationsverket pratar med ensamkommande flyktingbarn insåg jag att det inte fanns särskilt mycket forskning i ämnet. Men jag har alltid varit intresserad av frågor om migration och antirasism.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur ensamkommande flyktingbarn som sökt uppehållstillstånd i Sverige upplever sin vardag i skolan, i gruppboendet och samhället i stort. Jag har intervjuat 17 unga mellan 16-20 år som varit i Sverige mellan två och fyra år. Hälften bodde i eller kring storstäder, andra hälften i glesbygd. Jag har frågat dem om hur deras sociala relationer ser ut, vilka kompisar de har och hur deras kontakter med vuxna ser ut.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det är svårt för de flesta ensamkommande flyktingbarn att lära känna ungdomar utanför förberedelseklasserna eller gruppboendet. Ansvaret för kontakter utanför de här miljöerna ligger i princip helt och hållet på dem själva. Det fanns några enstaka som egen hand skaffat sig vänner utanför sitt boende eller klass. En tjej hade helt enkelt gått fram till två tjejer på sin skola och sagt att ”Hej, jag vill bli vän med er för jag behöver lära mig svenska”.

– Många av de jag intervjuat menade att ”bara jag lär mig språket så kommer jag också att få nya vänner”. Ensamkommande unga har många kontakter med vuxna, på boendet, socialtjänsten och i skolan. Men min studie visar att dessa relationer ofta är av professionell karaktär. Mer tillitsfulla och känslomässiga relationer är sällsynta, om de finns tycks det hänga på att den vuxna vill ta det ansvaret. De flesta ungdomar hade en tacksam inställning till sin omvärld. Få ville prata om eventuella upplevelser av utanförskap. Jag kan bara spekulera i varför men tänker att de här ungdomarna kanske känner att deras tillhörighet är villkorad.

Vad överraskade dig?

– Att de var så otroligt positiva till det mesta. De var också väldigt fokuserade på sin utbildning. Utan utbildning inget jobb, sa flera av dem jag intervjuade.

Vilka har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar med migrationsfrågor, från Migrationsverket till Socialstyrelsen, socialtjänsten och gruppboende. Men också skolan som ju är en arena där dessa ungdomar befinner sig större delen av dagen. Skolan skulle kunna göra mycket för att underlätta och skapa relationer mellan ungdomar.

Susanne Sawander