Stor variation i kulturskolans strategier för breddat deltagande

Idealet är en jämlik och inkluderande kulturskola, ändå är en viss typ av elever överrepresenterade. Det visar Cecilia Jeppsson som i sin avhandling undersökt kulturskolornas strategier för att intressera barn oavsett kön och socioekonomisk bakgrund.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Upprinnelsen var ett projekt på kulturskolan där jag jobbade där vi vände oss till en grupp av barn som var underrepresenterade i kulturskolan för att locka dem att börja spela blåsinstrument. Även om eleverna uppskattade projektet så visade sig vara en stor utmaning att få dem att bli ordinarie kulturskoleelever på längre sikt.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om representation av barn i kulturskolan och hur kulturskolan arbetar för att nå ett breddat deltagande. Den första artikeln är en kvantitativ studie som visar vilka grupper av barn som deltar i kulturskolans aktiviteter och i de andra artiklarna reflekterar chefer och lärare över strategier för breddat deltagande.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Den kvantitativa studien visar att en typisk deltagare i kulturskolans verksamhet är en svenskfödd flicka med välutbildade föräldrar. Det finns en medvetenhet hos chefer och lärare om att det ser ut så här och de flesta har funderat på hur de ska nå andra grupper av barn, men resultatet visar en stor spännvidd när det gällde vilka strategier som beskrevs för att bredda deltagandet. Vissa strategier handlar till exempel om att inkludera fler i den befintliga verksamheten medan andra handlar om flexibilitet och ökat utbud av ämnen för att möta barnen.

– Det är lätt att breddat deltagande förknippas med de förnyande verksamheterna. Det finns också en tendens att man startar kortsiktiga projekt där kraven kanske är lägre i vissa bostadsområden medan barnen i andra områden kanske erbjuds andra, mer fördjupade kurser. Men det finns en inkluderande potential även genom inkludering i långsiktig traditionell verksamhet. Därför är det viktigt att inte ha förutfattade meningar kring vilka elever som hör till vilken grupp och vinnlägga sig om att erbjuda en variation av undervisningsformer oavsett bostadsområde.

Vad överraskade dig?

– Även om jag visste att skeenden på det politiska och ekonomiska planet i hög grad påverkar kulturskolornas omfattning och verksamhet så blev det ännu tydligare under arbetet med avhandlingen. Många kulturskolor hotas av neddragningar, mer eller mindre överhängande, och detta understryker vikten av att chefer och lärare engagerar sig i policyprocesser och lyfter fram verksamhetens betydelse och de många barnens möjligheter till estetisk utbildning.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att avhandlingen kan fungera som ett diskussionsunderlag som kan bidra till att såväl politiker som kulturskolornas aktörer kan göra mera reflekterade vägval när det gäller breddat deltagande och avvägningar mellan tradition och förnyelse. Kulturskolornas utmaning när det gäller att nå ut med kultur till nya grupper är också något de delar med många andra kulturinstitutioner. Ett brett kulturdeltagande kan ses som en angelägen demokratifråga, men kultur framstår inte alltid som lika relevant och intressant för alla i befolkningen. Variationer kan ofta kopplas samman med sociala strukturer i samhället vilka visat sig svåra att förändra. Så jag tror att detta är en angelägen men svår fråga för många institutioner.

Annika Sjöberg