Stop motion-animationer synliggör det osynliga i naturvetenskap

Att låta gymnasieelever och lärarstudenter skapa stop motion-animationer av naturvetenskapliga fenomen kan hjälpa dem att förstå komplicerade och osynliga processer, visar Daniel Orraryds avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat som naturkunskapslärare och har upplevt att elever har svårt att förstå vissa naturvetenskapliga fenomen som hamnar bortom våra sinnens räckvidd. Jag försökte hitta bra bilder som kan sammanfatta och visa hur kopplingar sker inom olika nivåer. Inom biologin finns det exempelvis hierarkiska systemen där saker händer på en nivå och påverkar saker på en annan nivå. Det finns väldigt mycket forskning om hur man ska utforma bilder och hur bilder kan stödja lärandet, men också hur det är utmanande för eleverna att förstå sådana bilder där det som avbildas inte kan upplevas med våra sinnen.

– Jag tänkte att om eleverna istället får skapa egna bilder så kanske det kan hjälpa dem att skapa mening av olika processer som är osynliga. Jag landade i att evolution vore ett intressant ämne att titta på, och eftersom det handlar om processer kom jag fram till att det borde passa med just animationer.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har utforskat hur främst gymnasieelever, men också lärarstudenter, kan skapa mening av komplicerade och osynliga processer inom naturvetenskap, genom att själva skapa animationer. För att skapa animationer har vi använt en metod som heter stop-motion.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det här arbetet med att skapa en egen representation av det osynliga, genom att göra stop motion-animationer, gör innehållet mer explicit för studenterna än vanliga diskussioner. En annan slutsats som jag vill trycka lite på är att det här arbetssättet kan visa på en annan typ av förståelse än om man bara får skriva och redovisa sin förståelse i skrift. På så sätt kan läraren få en mer komplett bild av elevernas begreppsförståelse och öka möjligheten att hjälpa elever vidare i sitt lärande. Metoden ger studenterna chansen att på ett kreativt och lite mer personligt sätt redogöra för sin förståelse jämfört med att fylla i ett arbetsblad eller en vanlig labbredovisning. Det var uppskattat och kanske lite oväntat att få den här typen av uppgift i ett naturvetenskapligt klassrum.

Vad överraskade dig?

– Hur pass svårt studenterna faktiskt har att koppla händelser på en nivå till en annan nivå, och på vilken nivå en process sker. Det har jag underskattat tidigare och jag tänker att det är bra att vara medveten om den svårigheten när man undervisar i naturvetenskap.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare som vill ha ett nytt verktyg för att variera sin naturvetenskapliga undervisning. Man behöver inte använda just den här tekniken, men det är ett verktyg som jag har utforskat och min förhoppning är att undervisande lärare ska kunna inspireras av det.

Åsa Lasson