Stereotyper befästs i musikundervisningen

Tjejer sjunger och killar spelar trummor. Så ser det ut i musikundervisningen när eleverna själva får välja.
Musikundervisningen är också ofta inriktad på en färdig produkt, och det kan i förlängningen förstärka könsstereotypa mönster, menar Carina Borgström Källén.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat med musikundervisning inom kulturskolan, lärarutbildningen, och på gymnasiet, och jag har under åren noterat en påtaglig skillnad mellan pojkar och flickor när de själva väljer instrument och genre. Det är ett könsstereotypt mönster som också syns tydligt i det offentliga musiklivet. Det har inte forskats särskilt mycket i ämnet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur kön görs i musikundervisningen. Jag har följt 71 elever på flera gymnasieskolor. Eleverna ingick i olika grupper som de själva valt efter genre – pop/rock, sång, improvisation, arr/komposition samt äldre/medeltida musik. Jag har observerat undervisningen och intervjuat eleverna. Jag frågade eleverna bland annat om de tycker att det är någon skillnad på hur och vad man spelar om man är tjej respektive kille.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att genus görs olika beroende på genre. I vokalensemblen ingick 26 elever, varav 23 av dem var flickor. Inom slagverk och elbas var fördelningen ungefär densamma fast med pojkar i majoritet.

– Som tydligast blev mönstren i grupperna som arbetade med digitala verktyg och inom pop/rock-genren, där killarna dominerade arenan. När eleverna framförde musik som de kände till, ofta inom pop/rock utgick de från originalversionen i såväl kroppsspråk, vokalt uttryck som instrumentfördelning. Här blev förstås genus starkt styrande. Okänd musik utfördes friare – här laborerade eleverna med nya klanger, instrument och tonspråk och det fanns ingen given förebild för hur det skulle se ut eller låta.

– Min studie visar också att musikundervisningen ofta är inriktad på en färdig produkt, en inspelning eller konsert. Det gör att den mesta av tiden läggs på det eleverna redan kan, istället för att pröva nya saker. Produkt snarare än process, alltså. I förlängningen befäster det konformitet och stereotypa mönster.

Vad överraskade dig?

– Att äldre musik, i det här fallet renässansmusik som eleverna inte kände till, var den enda genren där eleverna lyckades skapa ett slags ”tredje väg” utan att lika tydligt låta sig styras av genus. Jag vill understryka att det inte är genrens fel att musikundervisningen blir könsstereotyp, utan det beror på hur genren utformas i undervisningen och hur elevernas förväntningar ser ut. Jag tror att lärarna skulle kunna styra undervisningen mycket mer.

Vilka har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att min avhandling kan inspirera andra musiklärare att reflektera över hur musikundervisningen kan göras mer genusneutral.

Susanne Sawander