Språkligt lärande ges litet utrymme i förskolan

Förskollärare lägger mest fokus på omsorg och mindre på att stärka barnens läs- och skrivprocesser. Det visar Martina Norling som i sin avhandling undersökt den sociala språkmiljön i förskolan.

 Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat i 17 år som förskollärare och alltid varit intresserad av barns språklärande och hur personalen stödjer det. Ämnet är debatterat, inte minst utifrån Pisa-undersökningarna som visar att barns språk blir allt sämre.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om förskolepersonalens förhållningssätt och strategier i den svenska förskolans sociala språkmiljö. 165 förskollärare från 55 olika avdelningar har fått beskriva hur och vad de gör för att stödja barns språk- och skriftspråkslärande processer. Studien omfattar gruppdiskussioner utifrån öppna frågeställningar, enkäter, observationer och videoobservationer.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Studien synliggör tre strategier som personalen arbetar efter: Emotionella strategier, lekstrategier samt kommunikativa strategier. Personalens fokus ligger på emotionella strategier genom att lyfta fram barnperspektivet, vara lyhörda och se till att stämningen för lärande är god. Personalen beskriver leken som viktig för språk- och skrivlärande men deltar sällan själva i den, särskilt inte i de äldre barnens lek. Minst utrymme ägnar personalen åt kommunikativa strategier.

– Förskolepersonalen gör ganska få insatser för att uppmuntra barns läs- och skrivprocesser genom att exempelvis erbjuda material som bilder, symboler och skrivmaterial när barnen leker affär eller liknande. Personalen ser helt enkelt inte hur tillgången till material kan kopplas till språklärande. I studien framkom också att personalen anser att de saknar kunskap och kompetens om barns språklärande och hur förskolan kan arbeta för att stärka barnens läs- och skrivprocesser.

– Studien visar också olika syn gällande läs- och skrivprocesser i förskolan, flera hade uppfattningen att det handlar om det formella lärandet av bokstäver och att det därför inte är något som berör arbetet på småbarnsavdelningarna. Framför allt bidrar mina resultat till att fokus riktas från barns individuella språkutveckling till vilka förutsättningar och lärandeprocesser som erbjuds barn, både individuellt och i samspel, i förskolan.

Vad överraskade dig?

– Jag såg tvååringar som lekte med gamla mobiltelefoner och hade stenkoll på alla symboler. Det visar att barn har en stark inneboende kompetens och stora möjligheter att utveckla sin förståelse för symbolers och texters betydelse om de får tillgång till material.

Vilka har nytta av dina resultat?

– Främst verksamhetsansvariga och personal men även utbildare av förskollärare. Jag hoppas att studien kan leda till en systematisk och långsiktig kompetensutveckling för förskollärare.

Susanne Sawander