Språkinriktad undervisning kräver tid för reflektion

För att ämneslärare ska kunna ge elever med svenska som andraspråk både stöd och utmaning krävs tid till reflektion kring den egna undervisningen. Det konstaterar Maria Rubin i sin avhandling om språkinriktad ämnesundervisning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är gymnasielärare i svenska, religion samt svenska som andraspråk och har arbetat mycket med nyanlända elever. Där har jag på nära håll sett vilken utmaning det är att erövra ett språk och samtidigt ta del av ämneskunskaper. Det väckte frågan hur jag som lärare bättre kan stötta dessa elever. I ett första steg fördjupade jag mina egna kunskaper genom att utbilda mig till speciallärare och då insåg jag att det generellt saknas klassrumsforskning eller praktiknära forskning på det här området.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om språkinriktad undervisning och förutsättningar för elevers deltagande i ämnesundervisningens olika aktiviteter. Avhandlingen är ett aktionsforskningsprojekt där jag tillsammans med tre lärare på vård- och omsorgsprogrammet vid en gymnasieskola främjat en språkinriktad undervisning genom språkligt stöd, interaktion samt kontext, som är de tre grundbultarna inom språkinriktad didaktik.

– Det har varit ett öppet utforskande kring både möjligheter och hinder för elevers deltagande med fokus på återkommande aktiviteter i klassrummet som exempelvis genomgångar. Vidare har jag mer fördjupat studerat vad som händer när en av lärarna språkinriktar undervisningen och försöker få eleverna att använda språket mer samt på vilka sätt lärarna tillför stöd och utmaning. I avhandlingen diskuterar jag också vad detta innebär för lärare i relation till inkluderande undervisning utifrån några inkluderingsdidaktiska byggstenar

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att språkinriktad ämnesundervisning kräver tid och utrymme till reflektion för lärarna om den egna undervisningen. Men också att elevernas språkliga deltagande inte sker av sig självt. Det kräver återkommande planering av läraren, vilket i sig förutsätter just reflektion och möjlighet att hitta vad som är centralt i just mitt ämne för att ge eleverna möjligheter att använda och utveckla sitt språk aktivt. Som lärare måste man också skapa bryggor från elevernas vardagssituationer och vardagsspråk över till det mer specifika ämnesspråket.

– Men jag fann också att lärarens vilja att stötta och få eleven att lyckas ibland kan leda till förenkling. Det riskerar att eleven inte tillägnar sig de strategier som behövs till exempel för att läsa olika texter i ämnesundervisningen.

– Samtidigt synliggör min studie hur komplex undervisningssituationen är. En del elever behöver mycket mer stöd. Andra elever skulle behöva betydligt mer utmanande uppgifter för att komma vidare. Lärare behöver ges förutsättningar för att möta olika elever i undervisningen.

Vad överraskade dig?

– Även om jag som lärare vet hur viktigt det är att få tid för reflektion slogs jag ändå av hur oerhört viktigt det är att lärare får utrymme för det.

Vem har nytta av dina resultat?

– Praktiserande lärare men definitivt även skolledare. Idag pratar vi mycket om en inkluderande skola och om språkutvecklande arbetssätt och jag tänker att mina resultat kring språklig inkludering kan vara ett bidrag i den debatten.

Susanne Sawander