Språket ställer till det för eleverna i genetikundervisningen

Lärares användning av centrala begrepp i genetikundervisningen gör innehållet otydligt för eleverna. Begreppen får olika betydelser i olika sammanhang. Det visar Karin Thörnes forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Genetik är ett väldigt intressant område där det händer mycket. Det har en hög samhällsrelevans inom olika områden som exempelvis medicin, fosterdiagnostik och GMO (genetiskt modifierade organismer). Allmänheten behöver ha en viss kunskap för att kunna tillgodogöra sig det som skrivs i media om genetik och de möjligheter som finns med genetik idag. Där har skolan ett viktigt uppdrag. Samtidigt har det visat sig att genetik är väldigt svårt, både att undervisa och att lära sig. Forskning sedan decennier tillbaka har visat att elever även efter avslutad utbildning inte ens har elementära kunskaper om de mest centrala begreppen. Jag var intresserad av att undersöka varför det är på det sättet. Jag valde en annan vinkling än vad jag har sett tidigare i forskningslitteratur, nämligen att titta på det talade språket i klassrummet. Jag ville komma så nära den autentiska undervisningssituationen som möjligt för att se vad som faktiskt händer.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har följt fyra högstadielärare i biologi i årskurs 9 när de undervisar i genetik i varsin klass. Jag har följt dem genom hela genetikundervisningen och har spelat in allt som de säger under lektionerna och analyserat hur de använder olika centrala begrepp. Jag har valt ut de mest centrala begreppen: gen, dna och kromosom och så har jag även inkluderat ordet anlag som vi använder väldigt mycket i Sverige. Jag har tittat på hur lärarna använder begreppen och så har jag undersökt hur de kopplar begreppen till egenskaper. Man har tidigare sett att elever har jättesvårt att greppa dels hur orden hänger ihop men också hur de relaterar till egenskaper, som exempelvis blåa ögon. Men det kan även handla om växters egenskaper som färger på blommor, släta eller skrynkliga ärtor och så vidare. Jag har också tittat på hur elever använder de här begreppen när de pratar. Avhandlingen består av fyra artiklar där jag har tittat på samma datamaterial från lite olika håll. Men alla har ett språkligt fokus.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att sättet lärarna använder begreppen på avspeglar de svårigheter man ser att elever har. Lärarna använder begreppen på lite olika sätt beroende på kontext. I vissa delar av genetikundervisningen pratar de gärna om genen som att den är en passiv enhet som smälter ihop lite med själva egenskapen. Man kanske säger ”här har vi den blå genen” men i andra sammanhang pratar man mer om genen som en del av en dna-molekyl och går mer in på den biologiska aspekten. Det här gör att begreppen får lite olika betydelser i olika sammanhang. Samma sak med begreppet anlag, ibland används det synonymt med gen och ibland används det synonymt med egenskap. Jag kan se att sättet lärarna använder begreppen på skapar tvetydigheter och oklarheter när det gäller innehållet. Exempelvis när det kommer till hur gener kopplar samman med egenskaper.

– När lärarna pratar blandar de egentligen olika historiska modeller inom genetik. Genen beskrivs på olika sätt med olika historiska modeller. Det här ser man även i läromedel. Men det blir än mer sammanblandat i det talade språket. I talspråk förenklar man ofta för att man inte kan prata så explicit och tydliggöra varje mening man säger. Ibland gör lärarna förenklingar och skarvar lite i språket och ibland är det rena felsägningar. Det gör innehållet oerhört otydligt.

– Eleverna använder begreppen i väldigt liten utsträckning om man jämför med lärarna. När de använder begreppen gör de det på ett väldigt enkelt sätt, nästan alltid i väldigt korta svar eller frågor till läraren. Jag hittar inget direkt tecken på att eleverna har inkorporerat begreppen i sitt språk och gjort det till sitt.

Vad överraskade dig?

Att eleverna använder begreppen så lite. Jag satt i klassrummen under 45 lektioner och lyssnade på dem och jag upplevde att eleverna pratade väldigt mycket. Men jag insåg inte förrän jag började analysera materialet att de faktiskt använde begreppen i väldigt liten utsträckning.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare, även läromedelsförfattare som har en stor påverkan på undervisning. Men framför allt inom lärarutbildningen, där borde man lägga mer fokus på just språkliga aspekter. Resultaten är även intressanta för forskningen, min avhandling är ett bra avstamp för framtida designstudier där man kan försöka hitta olika lösningar på problemet.

Åsa Lasson