Förskollärare värjer sig mot bedömning

I förskolan bedöms barnens sociala förmågor snarare än deras lärande. Det visar Eva M Johansson som forskat om vilka bedömningspraktiker som uppstår i förskolan.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetar som lärare på lärarutbildningen men har tidigare jobbat både som förskollärare och specialpedagog. I den nya läroplanen för förskolan betonas lärandet, dokumentationen av den samt kvalitetsgranskning i verksamheten. Däremot finns inga specifika mål för barnen inom förskolan. Jag ville ta reda på hur förskolan arbetar i praktiken med de här frågorna.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om de bedömningspraktiker som formas i förskolan utifrån statlig styrning och läroplanens skrivning om dokumentation av barnens lärande och utveckling. Jag har gjort observationer på två olika förskolor under två respektive en termin. Den ena förskolan är placerad i ett socialt utsatt område medan den andra ligger i ett område som beskrivs som privilegierat. Jag har utöver observationer även intervjuat pedagogerna och spelat in samtal dem emellan.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Förskollärarna uppfyller kraven på dokumentation kring barnens utveckling men fokus i skrivningarna ligger mer på form än innehåll. Det konkreta lärandet som exempelvis matematiska, språkliga eller motoriska färdigheter syns sällan i dokumentationen. I stället är det barnens sociala förmågor som framträder. I de fall lärandet tas upp är det i mer generella termer som att ”NN har lätt för att lära”. Men man berättar inte vad barnet har lätt för eller kan utveckla. Förskollärarna själva motiverar detta med att ”vi ska ju inte bedöma barnen”. Samtidigt värnar ju förskollärarkåren rent generellt, lärandet i förskolan, inte minst för att detta också höjer yrkets status. Många förskollärare tycks värja sig mot själva ordet ”bedömning”. ”Vi vill inte döma”, var en vanlig kommentar.

– Ett annat resultat är att förskolan i det mer socialt utsatta området fokuserade mer på barnens enskilda beteende, språkförmåga och sociala förmågor. Förskolan i det mer privilegierade området la mer vikt vid barnens kommunikativa utveckling, kreativitet och delaktighet. Här ser jag en risk att förskolebarnen i det mer socialt utsatta området ges sämre förutsättningar att utveckla sin förmåga att fantisera och förhandla.

Vad överraskade dig?

– Jag trodde att det dokumentationen skulle handla mer om barnens lärande. Senare års debatt om förskolan ha handlat väldigt mycket om vikten av lärande, vilket också har lyfts fram i läroplanen. Ämnet är oerhört angeläget eftersom syftet är att så tidigt som möjligt fånga upp barn som riskerar att få det svårt längre fram.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att de kan stimulera till diskussioner bland verksamma förskollärare om vilka förmågor som barnen är betjänta av att förskolan dokumenterar och tittar på.

Susanne Sawander