Social färdighetsträning ger resultat för barn med autism

Barn och unga med autismspektrumtillstånd som deltar i social färdighetsträning i grupp får bättre kunskap om hur de ska agera i sociala situationer och kan lättare känna igen ansiktsuttryck och kroppsspråk. Det visar Nora Choque-Olssons forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat länge som psykolog inom barn och ungdomspsykiatrin i Stockholm läns landsting med neuropsykiatriska utredningar och har sett behov av riktade insatser till barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd (AST). Jag har också arbetat med att ta fram riktlinjer för både diagnostik och interventioner för AST för behandlarna inom BUP och konstaterat att det saknas evidensbaserade interventioner för denna grupp.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det handlar om utvärdering av KONTAKT som är ett program för social färdighetsträning för barn och ungdomar med AST inom barn- och ungdomspsykiatrin. I studien har tretton reguljära mottagningar medverkat, majoriteten från barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm. Sammanlagt deltog 269 barn och tonåringar med AST och psykiatrisk komorbiditet (med en eller flera tilläggsdiagnoser) i studien.

– I den kvantitativa studien har även deras lärare deltagit i studien genom att svara på frågor före och efter behandlingen, och tre månader efter behandlingen som en uppföljning. I den kvalitativa delen av studien har deltagarna och deras föräldrar intervjuats.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att social färdighetsträning i grupp, KONTAKT, är tillämpbar inom en reguljär psykiatrisk vård. Träningen visar signifikant effekt angående social kognition och adaptiva förmågor enligt föräldraskattningar och bättre funktionsnivå i vardagen och sänkt symptomgrad enligt klinikerskattning. Framförallt tonåringar har fått mer kunskap om social kognition, vad man ska göra i sociala situationer, både icke verbalt och verbalt. De kan lättare känna igen ansiktsuttryck och kroppsspråk. Behandlingen visar också sänkt upplevd stress hos föräldrar till barnen, dock ingen effekt på upplevd stress hos deltagarna.

Vad överraskade dig?

– Att även de som enligt den kvantitativa studien visat en mindre effekt av behandlingen, visat sig ha nytta av den enligt den kvalitativa studien.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla barn och ungdomar med diagnos inom AST ska förhoppningsvis kunna få tillgång till en utvärderad intervention. Jag hoppas att man inom vården ska kunna erbjuda en alternativ intervention för patientgruppen.

Åsa Lasson