Snabba barn får mest plats i konstruktionsaktiviteter på förskolan

Initiativrika barn får företräde när det ska byggas och konstrueras på förskolan. Det visar Johan Boström som har aktionsforskat i förskolan.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är lärare i grunden och har tidigare undervisat i teknik, matematik och fysik på grundskolan. Jag har alltid varit intresserad av teknik och genusfrågor och forskning pekar på att intresset för teknik sjunker bland äldre elever, i synnerhet bland flickor. När jag började min forskarutbildning märkte jag att det var svårt att hitta forskning som undersöker bakgrunden till varför det ser ut så här. Jag var särskilt intresserad av att ta reda på vad som händer när barnen är små. Det fanns helt enkelt ett forskningsgap som jag ville försöka fylla.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den bygger på en aktionsforskning där jag tillsammans med åtta förskollärare vid en förskoleenhet under ett år har undersökt konstruktionsaktiviteter i förskolan i relation till teknik och genus. Studien är uppbyggd i cykler där vi planerade, genomförde och filmade olika bygg- konstruktionsaktiviteter. Efter varje cykel reflekterade vi kring vad som händer i aktiviteterna, vad gör pedagogerna, hur agerar barnen?

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Inledningsvis var det svårt att prata om teknik och genus med förskollärarna eftersom de hade uppfattningen att de behandlade alla barn lika. Det var först när lärarna såg sig själva som de upptäckte att det faktiskt inte var så. Då tog också diskussionerna tog fart och lärarna började reflektera över sitt eget agerande. Filmmaterialet visar att pojkarna oftare får företräde till de mer avancerade verktygen som exempelvis skruvdragare. En film visar hur en flicka frågar om hon får använda skruvdragare men avråds av förskolläraren. Strax därpå vill en pojke ha skruvdragaren och får då ja av samma lärare.

– Resultaten visar också att de barn som är kvicka på att kasta fram idéer och förslag på lösningar, också får gehör av förskollärarna. Det är med andra ord de initiativrika och snabba barnen som sätter agendan under konstruktionsaktiviteterna. De här resultaten belyser vikten av att förskollärare reflekterar över hur iscensättandet av den här typen av aktiviteter kan underlätta respektive begränsa barns handlingsutrymmen.

– Avhandlingen visar också att förskollärarna använder en rad olika teknikdidaktiska verktyg för att stötta barnen i sitt tekniklärande. Mer specifikt handlar det om att läraren använder sig av allmändidaktiska strategier som att koordinera aktiviteten, visa, guida och engagera barnen för att lära barnen om teknik som process, produkt och begrepp.

Vad överraskade dig?

– En skolhistorisk tillbakablick visar att den typ av aktiviteter som den här avhandlingen handlar om – bygg- och konstruktionsaktiviteter – var mycket vanliga i förskolan på 60-, 70- och 80-talen. Enligt dåtidens styrdokument skulle exempelvis varje förskola ha en snickarverkstad. I dag ges bygg- och konstruktionsaktiviteter ganska liten plats i förskolan. Det konstaterade också flera av förskollärarna i studien, ”det här är material och verktyg som barnen inte möter så ofta”.

Vem har nytta av dina resultat?

– Framför allt praktiken, förskollärare, skolledare och övriga inom förskolan. Men även förskollärarutbildare.

Susanne Sawander
Foto: Urban Anjar