Skrivande blir meningsfullt när texter används i en social situation

Fakta

Magnus Jansson

Bor i Linköping och i Västervik
Född år 1966

Disputerade 2024-11-29
vid Linköpings universitet

Avhandling

Elevers perspektiv på skrivande i mellanstadiet. Lärande, meningsfullhet och motvilja

Varför blev du intresserad av ämnet?

− Det började när jag gick på högstadiet och tyckte att det var svårt med vissa ämnen. När jag inte bara läste, utan också skrev ner det som jag tyckte var viktigt, upplevde jag att jag lärde mig mer och jag fick också bättre betyg. Jag är mellanstadielärare i grunden och jag har låtit mina elever skriva mycket för att lära sig saker i olika ämnen. Men jag upptäckte att vissa elever inte tyckte att det var så roligt att skriva och började därför fundera på hur de upplever skrivande.

Vad handlar avhandlingen om?

− Avhandlingen handlar om elevers perspektiv på skrivande i årskurs 4–6. Den består av tre olika delstudier som bygger på intervjuer med elever. Den första delstudien handlar om elevers erfarande av skrivande som redskap för lärande, den andra om vad som är av betydelse för att elever ska uppleva skrivande som en meningsfull aktivitet för dem, och den tredje om faktorer av betydelse för motvilja mot skrivande.

Vilka är de viktigaste resultaten?

− Ett viktigt resultat är att elever upplever att det är meningsfullt att skriva när de får använda skrivandet i en social situation, till exempel när de får presentera det de har skrivit och kan använda sina texter för att positionera sig själva i förhållande till andra. En elev berättar till exempel att det är meningsfullt att skriva om ovanliga sjukdomar, för när han gör det så kan han något som ingen annan kan och då kan han också positionera sig själv som unik i klassen. Skrivandet är på så sätt en del av det sociala samspelet mellan elever.

− Ett annat viktigt resultat är att elevernas upplevelser av skrivande främst påverkas av de händelser som sker före eller efter skrivandet. Det är inte själva skrivandet i sig som de upplever som meningsfullt eller känner motvilja mot. Skrivandet blir istället meningsfullt när eleverna får möjlighet att använda sina texter till något, som exempelvis att läsa upp dem för klassen. Om texten endast ska sättas in i en pärm och läsas av elevernas lärare så fyller det inte den funktionen som gör att det blir meningsfullt för eleverna.

− Avhandlingen visar också att elever kan känna motvilja mot att skriva när de upplever att de krav som ställs på dem är för svåra. Det kan handla om att de ska skriva om ett ämne som de inte tycker är intressant, att de får en återkoppling som de inte riktigt förstår, eller att de ska använda ord som är svåra. Man skulle kunna tro att elevers motvilja riktas mot skrivande i ett bestämt ämne, men de elever som deltar i avhandlingen talar om texter som de har skrivit i flera olika ämnen. Elevernas motvilja handlar mer om de olika händelser som sker före och efter skrivandet.

Ett viktigt resultat är att elever upplever att det är meningsfullt att skriva när de får använda skrivandet i en social situation, till exempel när de får presentera det de har skrivit och kan använda sina texter för att positionera sig själva i förhållande till andra. 

Magnus Jansson

Vad överraskade dig?

− Det som överraskade mig mest är att skrivandet, enligt det eleverna berättar, är så tätt kopplat till social positionering. För en del elever medför skrivande en möjlighet att positionera sig som duktiga, medan skrivande för andra elever framstår som en riskfylld aktivitet. Om elever inte lyckas skriva texter som motsvarar de krav som de själva och andra ställer på dem, finns det en risk för att de positioneras som misslyckade skribenter.  

Vem har nytta av dina resultat?

− Jag hoppas att de kan leda till en diskussion kring de villkor som finns för elevers skrivande i skolan. Jag hoppas också att lärare kan ha nytta av resultaten när de utformar skrivuppgifter, så att elever upplever att det är meningsfullt att skriva och inte utvecklar en motvilja mot det.