Skollunchen – stökig och svår att organisera

Skollunchen blir sällan den trivsamma paus den är tänkt att vara. Istället upplevs skollunchen som stökig, stressig och utmanande för elever, lärare och rektorer. Det visar Linda Berggren som också pekar på bristen på ansvar och samverkan. 

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är lärare i grunden i bland annat hem- och konsumentkunskap och har alltid varit intresserad av mat, måltider och kultur överlag, vilket också var ett av skälen till att jag utbildade mig till lärare. Senare började jag arbeta vid universitetet och kom den vägen in i ett nordiskt forskningsprojekt om skolmåltider.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det är en kvalitativ studie om elevers, lärares och rektorers upplevelse och uppfattning av skollunchen. Jag undersöker inte maten i sig utan har fokuserat på den pedagogiska, sociala och fysiska/rumsliga dimensionen av skollunchen. Avhandlingen bygger på intervjuer med elever mellan 10-11 år samt deras skriftliga berättelser av hur de upplever skollunchen. Även rektorerna har intervjuats och jag har intresserat mig för hur de upplever skollunchsituationen på sin skola, samt hur de resonerar kring bakomliggande intentioner med skollunchen och om det finns förutsättningar för att förverkliga dessa intentioner. Lärarnas röster har jag fångat in från en tidigare studie där lärare på alla nivåer fritt berättat om hur de upplever och uppfattar skollunchen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– I Sverige har vi en lång tradition av skollunchen och bakom den ligger många goda intentioner– skollunchen ska vara nyttig, pedagogisk och trivsam. Men mina resultat visar att förutsättningarna för detta ofta saknas. Såväl elever, lärare som rektorer pekar på att miljön för skollunchen ofta är högljudd och rörig. Eleverna pekar på att det stundom är smutsigt i matsalen, att det ligger mat där det inte ska ligga mat. Kort om tid medför även att skollunchen ofta känns stressig. I elevernas berättelser framträder också en stark känsla av exponering och sårbarhet som kan kopplas till den fysiska miljön i skolmatsalen. Flera elever pekar på att känslan av utsatthet förstärks när det exempelvis uppstår kö i matsalen. Även lärarna lyfter en rörig miljö, tidsbrist men också det egna behovet av rast och en stunds avkoppling som hinder för att såväl de lokala som nationella intentionerna med skollunchen ska uppfyllas.

– I intervjuerna med rektorerna framkom att de sällan reflekterade över att skollunchen ska vara en integrerad del i det pedagogiska arbetet. Många rektorer hade inte ens tänkt på att inkludera skollunchen i skolans systematiska kvalitetsarbete. Ett intressant resultat är att samverkan mellan rektorer och den centrala måltidsverksamheten i kommunen var mer eller mindre obefintlig eller upplevdes som väldigt svår att få till. Tydligt är att rektorerna lägger mycket ansvar hos den centrala måltidsverksamheten för skollunchen överlag. Detta trots att det är rektors ansvar att se till att skollunchen exempelvis är en integrerad del av skolans verksamhet. Min slutsats här är bland annat att myndigheterna inte når ut med styrdokumenten kring skolluncherna till rektorerna.

Vad överraskade dig?

– Framför allt berördes jag av den utsatthet som många elever upplever vid skollunchen. Men också hur djupt förankrad den ”nyttiga skollunchen” är hos eleverna, vilket speglar den sociokulturella norm som finns kring skollunchen i Sverige och andra nordiska länder. Eleverna var rörande överens om att mat som exempelvis pizza och hamburgare inte hör hemma på skollunchens meny, men samtidigt kunde just dessa maträtter vara en del av en positiv måltidsupplevelse. Jag blev även överväldigad av lärarnas starka åsikter och upplevelser av olika ogynnsamma förutsättningar för skollunchen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror och hoppas att aktörer på flera olika nivåer kan ha det – allt från lärare upp till beslutsfattare på både lokal och nationell nivå. Men framför allt rektorer som har ett stort ansvar för att integrera skollunchen i den pedagogiska verksamheten. Min avhandling visar hur känsloladdad och komplex skollunchen kan upplevas av både elever och skolans medarbetare.

Susanne Sawander