Skillnader i lärares användning av kartläggningsmaterial

Fakta

Elisabeth Nilsson

Född 1979
Bor i Junkboda

Disputerade 2024-09-06
vid Umeå universitet

Avhandling

Språkbedömningspraktiker i förskoleklass: lärares arbete med kartläggningsmaterialet Hitta språket

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är logoped i grunden och har tidigare arbetat i grundskolan och som utbildare på lärarutbildningen vid Umeå universitet. Som lärarutbildare mötte jag kartläggningsmaterialet Hitta språket, som är ett språkbedömningsmaterial och en del av reformen Garantier för tidiga stödinsatser för förskoleklassen och lågstadiet. Kartläggning enligt Hitta språket är därmed en obligatorisk del av undervisningen. Materialet liknar till viss del de material som jag själv använt i mitt arbete som logoped och det väckte en nyfikenhet kring hur Hitta språket används i skolan.

Vad handlar avhandlingen om?

– Övergripande om språkbedömningspraktiker i förskoleklass utifrån lärarnas perspektiv. Frågor jag undersökt är hur lärare förstår materialet Hitta språket, hur de tänker och resonerar kring det och om de anser att det har någon effekt. Avhandlingen bygger dels på observationer från undervisningen i två förskoleklasser samt intervjuer med lärarna, dels på gruppintervjuer med 12 förskoleklasslärare.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Mina resultat visar på stora variationer kring vilka möjligheter till sambedömning som lärare har. Det här är särskilt viktigt för flerspråkiga elever där en modersmålstalande lärare kan bidra till att lyfta fram elevernas kunskaper. Överlag anser lärarna i studien att kartläggningen ger dem viktig information om eleverna språkfärdigheter, vilket också påverkar undervisningen. Som en lärare uttryckte det: ”kartläggningen ger kött på benen”. Det bidrar också till en tydligare kommunikation mellan lärare och specialpedagoger liksom mellan förskoleklasslärarna och lärarna i grundskolan vid övergångar.

– Resultaten visar vidare att de fördjupade bedömningar som ska göras kring elever som behöver särskilda anpassningar eller riskerar att inte nå kunskapskraven, tenderar att inte bli gjorda. Det handlar alltså om särskilda bedömningar kring de elever som har störst behov av stöd. Förklaringar till varför de här bedömningarna inte görs är framför allt tidsbrist men också otydliga anvisningar i kartläggningsmaterialet. Min tolkning är att lärarna inte får rätt förutsättningar för att kunna genomföra de här bedömningarna. Jag vill betona att mina resultat är från år 2019, då reformen infördes och att läget kan ha förändrats sedan dess.

Vad överraskade dig?

– Att lärarna i studien inte har fått någon extra tid avsatt för att planera, läsa in sig på materialet och analysera resultaten. Jag vet av egen erfarenhet att det här är ett arbete som tar mycket tid. Jag förvånades också av att det var så få elever som tog del av modersmålsundervisning – 4 av totalt 14 elever. Att få tillgång till modersmålet har stor betydelse, särskilt vid språkbedömning. Det låga antalet barn i modersmålsundervisning kan möjligen ha att göra med att vårdnadshavare behöver göra en ny ansökan inför förskoleklass. Det blir ett glapp som leder till att elever tappar sin modersmålsundervisning.

Vem har nytta av dina resultat?

– Främst yrkesverksamma lärare, jag hoppas att resultaten kan verka som underlag för reflektion och diskussion kring såväl kartläggningsmaterialet som den egna bedömningspraktiken. Men även lärarutbildare, skolpolitiker och beslutsfattare högre upp i leden.