Skilda skriftvärldar

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har undervisat i tio år på gymnasieskolan både på praktiska och teoretiska linjer kring skrivande och skriftspråk och märkte att många elever hade långt till skrivande, de tyckte att det var jobbigt och svårt, medan andra elever inte tyckte att det var någon match alls. Det hängde ofta samman vilket program man gick på och jag såg att det var ganska stor skillnad inte bara i kompetens utan också i inställning. På de praktiska linjerna fanns det inte sällan en ganska negativ inställning till skrivande och språkanvändning. Tanken växte fram att det skulle vara intressant att undersöka på vilket sätt elever använder sig av skrift, både inom svenskämnet och andra ämnen. Syftet var att kunna se vilken funktion och mening eleverna kunde hitta i just skrift och skrivande.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen är en slags kartläggning av allt skrivande som sker i de två klasser som jag har följt. Jag har tittat på och undersökt allt som skrivs i olika situationer under hela skoldagar, både det som skrivs i skolsammanhang och i mer privata sammanhang. Jag har undersökt en byggklass och en omvårdnadsklass.

– Utifrån den kartläggningen har jag försökt analysera texterna utifrån olika perspektiv, bland annat vill jag lyfta fram vilka olika skrivkompetenser som finns, vilken funktion texterna har för eleverna och vad skrivandet betyder utifrån olika parametrar. Och hur texterna blir meningsskapande i skolsammanhang. Vad gör man med texten, samlar man kunskap eller försöker man kommunicera med den? Alltså vilka funktioner en text kan ha.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Om man tittar på hur mycket som skrivs så är det ganska stor skillnad i de två klasserna. Första slutsatsen är att det inte skrivs mycket alls, men att omvårdnadsklassen skriver mer än vad byggklassen gör. Skrivandet används mest till att strukturera och lagra kunskap och texterna är ganska kortfattade, mer som utkast eller anteckningar. En annan slutsats är att den situation som skrivandet uppkommer i är viktig för hur vilken funktion skrivandet får. Skrivandet används väldigt mycket till samma saker utan någon vidare utveckling. Det är inte så många längre texter där man får använda sin egen röst.

– Det skrivande som förekom i omvårdnadsklassen använde man på samma sätt i alla typer av ämnen, både karaktärsämnen och kärnämnen, det var inte så stor skillnad. De hade en slags skriftkultur, ett sätt att förhålla sig till skrivande som var lika för alla. Men i byggklassen var det två olika kulturer, det praktiska arbetet och karaktärsämnena. Det är stor skillnad mellan de olika kulturerna, inte bara när det gäller skrivandet. Man kan säga att eleverna rörde sig mellan två världar.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Mycket av det som jag såg kände jag igen eftersom jag jobbat som svensklärare, men eftersom jag nu fick möta eleverna i deras karaktärsämnen, så var jag förvånad att likheten var så stor för omvårdnadseleverna och att det var så stor skillnad mellan de två kulturerna för byggeleverna.

– Det som jag mest förvånades över var byggelevernas verbala kompetens. De arbetade i par och hade ett ganska nyanserat sätt att argumentera, resonera och jämka när de pratade med varandra om hur de ska göra. Där såg jag en ganska tydlig potential att lyfta fram det och föra över det till en skrivkompetens där de skulle kunna använda sig av sin muntliga förmåga.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror att alla lärare kan ha nytta av mina resultat eftersom språket är alla lärares ansvar. Man behöver bli medveten om att språkanvändning kan vara olika beroende på vilket ämne man undervisar i. Och både yrkeslärare, kärnämneslärare och svensklärare skulle kunna utveckla sin egen undervisning genom att bli medveten om den typ av språkanvändning man använder i just deras specifika ämne. Om man till exempel som yrkeslärare är medveten om vilket språk man använder i sitt eget yrke, så hjälper det definitivt eleverna. Man behöver ju ha en språklig kompetens i alla yrken idag, men olika yrken har olika språkliga krav och normer.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag tror att om man tar det här på allvar så måste man börja samarbeta mer och lyfta fram var och ens specifika kompetens och tydliggöra den. Svensklärare har ju naturligtvis ett övergripande ansvar för språket, men alla lärare har ansvar för språkutveckling och skrivande. Man ska vara expert i sitt eget område. Arbetar man mer med språk och skrivande som funktioner och blir medveten om att det ser så oerhört lika varje lektion, skulle man variera lite mer. Jag tror att det skulle vara bra för både lärare och elever. Det är viktigt att lyfta upp språket som lärande resurs.