Skärmtid hämmar fysisk aktivitet bland unga

Högstadieungdomar är starkt medvetna om att datorer och mobiltelefoner utgör en bromskloss för fysisk aktivitet. Det visar Linus Jonsson i sin forskning om ett hälsofrämjande skolprojekt.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag undervisar i psykologi på Högskolan i Halmstad och har disputerat i idrottsvetenskap men intresset väcktes utifrån mina egna erfarenheter. När jag var i skolåldern prövade jag på en rad olika idrotter men slutade när jag kände att det blev för mycket fokus på prestation och tävling. Men runt 20 började jag träna, ändra kostvanor och gick från överviktig till att ha normalvikt. Det här väckte frågan vad det är som skapar motivation att vilja röra på sig och ha goda matvanor.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den bygger på ett hälsofrämjande skolprojekt (”How-to-Act?”) i en högstadieskola i ett svagt socioekonomiskt område. I två år, en gång i veckan under tid för ”elevens val” fick eleverna prova på en rad olika fysiska aktiviteter blandat med matlagning och teori om kost och hälsa. En grundbult i projektet var att aktiviteterna valdes och utformades under stort elevinflytande. Eleverna har vidare genom gruppintervjuer fått uttrycka vad anser underlätta respektive hindra dem att vara fysiskt aktiva. Elevernas fysiska aktivitet mättes en gång per år från årskurs 7 till 9. I studien ingår också två kontrollskolor.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Eleverna var, oavsett kön och ålder, ense om att vad som krävs för att vara fysisk aktiv är att det ska vara roligt, lustfyllt, varierande, att de känner sig kompetenta och kunna göras tillsammans med kompisar. De lyfte också vikten av spontan aktivitet, som att spela basket eller fotboll. Det senare är intressant eftersom just spontan fysisk aktivitet verkar ha sjunkit överlag. Lika eniga och medvetna var eleverna om att skärmaktiviteter utgör ett hinder för fysisk aktivitet. Ungdomarna pratade mycket om hur lätt de fastnade framför exempelvis Youtube och att det faktiskt är ett problem.

– Resultaten belyser också stereotypa könsroller där flickor förväntas vara hemma och ta större ansvar för hushållssysslor, vilket innebär att deras fritid är mer begränsad. På rasterna och efter skolan var det oftast pojkarna som bestämde om, och i så fall vilka, flickor som får delta i spontana aktiviteter som fotboll eller basket.

– Mätningar av fysisk aktivitet visade efter två år ingen effekt jämfört med de två kontrollskolorna. Ett skäl kan vara att det behövs mer intensiva insatser på olika nivåer, exempelvis att involvera såväl familjer som föreningar och andra samhällsaktörer, för att få effekt.

Vad överraskade dig?

– Att ungdomarna är så medvetna om hur de påverkas av skärmaktiviteter och hur de utgör ett hinder för fysisk aktivitet. Jag överraskades också av resultatet som visar att ungdomar i socioekonomiskt svaga områden verkar vara lika fysiskt aktiva på fritiden som unga i välbärgade områden. Skillnaden är att den sistnämnda gruppen ägnar sig mer åt föreningsdrivna aktiviteter och de förstnämnda åt spontana aktiviteter.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar med hälsofrågor bland unga. Jag menar inte att det ska läggas ytterligare uppgifter på redan hårt belastade lärare men skolan är en gynnsam arena för att stimulera unga till en hälsosam livsstil.

Susanne Sawander