Sfi-studenter anpassar språket efter testsituationen

Vad som är en kompetent språkbrukare är en ideologiskt laddad bild som påverkar vuxna andraspråktalares självuppfattning. Det menar Maria Rydell, som i sin avhandling studerat synen på språklig kompetens hos vuxna sfi-studerande.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en bakgrund som sfi-lärare och provkonstruktör för nationella provet i sfi och började fundera på hur olika språksituationer påverkar språket. Sfi:s styrdokument betonar förmågan att anpassa språket till olika språksituationer. Men testsituationen är ju en egen språksituation.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om synen på språklig kompetens i relation till sfi-studerande vuxna. Bedömningssituationer är ett tillfälle då synen på språklig kompetens aktualiseras och jag har tittat på interaktionen i parsamtal i nationella prov. Det är ett testformat där studenterna ska prata med varandra medan läraren lyssnar och bedömer samtalet. Dessutom har jag undersökt hur sfi-studenter själva pratar om och reflekterar kring språk.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Parsamtalen är en specifik språksituation som påverkar interaktionen. Det sker en språklig anpassning som gör att man kan diskutera hur generaliserbara resultaten är. Testsituationen synliggjorde även den ideologiska synen på ”den kompetenta språkbrukaren” och ”den goda invandraren” som råder för stunden.

– Avhandlingens olika studier visar på hur språk är ett relationellt fenomen. Samtalen påverkas av hur testdeltagarna förhåller sig till varandra och till lärarna som lyssnar och bedömer samtalet. I en intervjustudie framkommer att några av sfi-deltagarna valde att vara tysta i vissa sammanhang eftersom de var rädda för andras bedömning av deras språkförmåga.

Vad överraskade dig?

– Att vuxnas andraspråksinlärning är ett så laddat område rent ideologiskt. Att bli bra på det nya landets språk har ett väldigt viktigt symboliskt värde men mycket av det som nämns handlar om andra saker, som att visa att man tar ansvar och är en ”god invandrare”. Jag frågade till exempel deltagare i fokusgruppssamtal hur man vet att man kan ett språk. Många menade att det var då man känner självförtroende. Det är emotionella perspektiv medan traditionell språkundervisning och testning har en rent lingvistisk syn på vad man kan och inte.

Vilka har nytta av dina resultat?

– Alla som är intresserade av sfi och vuxenutbildning och av språklig kompetens i migrationssammanhang. Och de som intresserar sig för testning av muntlig interaktion.

Annika Larsson Sjöberg