Servicesystem gynnar barn i särskoleklass

Servicesystemet för barn med lindrig utvecklingsstörning förefaller vara organiserat kring elever i specialklass snarare än enstaka elever i grundskoleklasser. Det konstaterar Lena Olsson vars studie visar på stora skillnader i hur mycket stöd barn i vanlig klass tar del av jämfört med barn i särskoleklass.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är utbildad socionom och har alltid varit intresserad av frågor kring funktionsnedsättningar och stöd som ges enligt LSS.

Vad handlar avhandlingen om?

– Barn med lindrig utvecklingsstörning och deras familjers behov av stöd, användning och erfarenheter av stöd från kommunens socialtjänst och landstingets barn- och ungdomshabilitering. I studien ingår drygt 400 barn mellan 7-18 år. Studien sträcker sig över en femårsperiod där jag tittat på om barnen använder stöd och i så fall vad. Avhandlingen bygger även på intervjuer med familjerna.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag fann en alarmerande skillnad i användningen av stöd bland barn som läser enligt grundsärskolans läroplan vid en jämförelse mellan elever i grundsärskoleklass och elever som integrerats i grundskoleklass. Ungefär hälften av eleverna i grundsärskoleklasser använder socialtjänstens insatser. Motsvarande siffra för integrerade elever är runt 25 procent. Även barn- och ungdomshabiliteringens insatser används i större utsträckning av elever i grundsärskoleklasser. En förklaring kan vara att kommuner och landsting riktar sin information om stöd främst till grundsärskolan och att lärarna där också är mer insatta i ämnet. Grundsärskolan innebär även en mötesplats för föräldrar till barn med utvecklingsstörning. Sammantaget tycks det vara så att servicesystemet för barn med utvecklingsstörning är uppbyggt för att samverka med grupper av elever i specialklasser snarare än med enskilda barn i grundskoleklasser. För att fånga upp barn i vanliga klasser måste skola, socialtjänst samt barn- och ungdomshabilitering stärka sin samverkan.

– Närmare 80 procent av de intervjuade föräldrarna säger sig sakna information om vad det finns för stöd och över 90 procent anser att de behöver mer information om framtida stöd. Många familjer uttryckte också behov av mer information om barnets funktionsnedsättning, möjlighet att komma i kontakt med andra föräldrar men också möjlighet till mer egentid. Många familjer lyfter det begränsade utbudet av fritidsaktiviteter för barn med lindrig utvecklingsstörning. Den höga andelen familjer som får försörjningsstöd och som uttrycker behov av ekonomiskt stöd för basala behov indikerar att de här familjerna också kan vara socialt utsatta. Det är därför viktigt att bemöta familjerna utifrån ett helhetsperspektiv.

Vad överraskade dig?

– Skillnaderna i stödutnyttjande mellan barn i grundsärskoleklasser och barn i grundskoleklasser

Vem har nytta av dina resultat?

– Professionella på olika nivåer som arbetar med de här barnen och på sikt barn med lindrig utvecklingsstörning och deras familjer.

Susanne Sawander