Sång i undervisningen starkt kopplad till mod

Att sjunga handlar ofta om att våga. Om det är både lärare och elever ense. Sång i musikundervisningen uppskattas av både pojkar och flickor, visar Linn Hentschel i sin forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är utbildad musiklärare och uppvuxen i en sjungande familj där sång alltid varit ett självklart uttryck, så intresset har jag med mig sedan barnsben.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om högstadiets musikundervisning ur ett genusperspektiv. Jag har under två år följt sångundervisningen dels i en musikklass, dels i en vanlig klass. Avhandlingen bygger på observationer där jag varit med och ställt frågor till både lärare och elever utifrån vad som händer där och då. Fokus är elevers och lärares upplevelser av sång men också på upplevelser där kön spelar roll.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att både lärare och elever pratar om att sjunga är att våga och något som följaktligen kräver mod. Detta till skillnad mot att spela instrument, vilket sällan förknippas med något man vågar eller inte. Att sjunga är med andra ord speciellt. I princip alla elever i studien deltar i sång i musikundervisningen, och majoriteten av eleverna ser sången som något positivt. Detta kontrasterar tidigare forskning som visar att pojkar inte har lika stort intresse för sång som flickor. Min studie visar dock att när sången är frivillig väljer fler flickor än pojkar att sjunga.

– Flickor tar ett större ansvar för sången i kollektiva sammanhang som exempelvis Luciatåg. Här lär sig många av flickorna samtliga stämmor just för att kunna rycka in och stödja andra stämmor om det behövs. Samtidigt visar resultaten att flickor tenderar att förminska såväl sina kunskaper som sig själv, något som pojkar inte gör i studien. När två flickor försöker peppa en tredje flicka som inte vill sjunga, säger de två saker som ”kom igen nu, jag kan inte heller”. Enligt vissa resultat inom genusvetenskaplig forskning kan flickors sätt att tona ned sina kunskaper inför varandra vara ett sätt att hålla samman gemenskapen i flickgruppen.

– Ytterligare ett resultat är att sångvana elevers sångröster inte påverkas lika mycket av målbrottet som ovana elevers sångröster, samt att även flickor går igenom målbrottet. Men i studien synliggörs flickors målbrott inte på samma vis som pojkars målbrott.

Vad överraskade dig?

– Jag förundrades över att inte flickor i målbrottet tas på allvar och att pojkar som är ovana sångare misstas för att vara i målbrottet. Resultatet visar att en ovan sångröst och en sångröst i målbrottet låter och känns mycket lika.

Vem har nytta av dina resultat?

– Musiklärare men även sång- och röstpedagoger. För de sistnämnda yrkesgrupperna tänker jag att framför allt på resultaten kring flickors målbrott kan vara intressant.

Susanne Sawander