Samverkan kräver aktivt ledarskap

Skola och socialtjänst är de parter som oftast involveras när barn far eller riskerar att fara illa. Engagerad ledning och tydligt syfte är två viktiga grundbultar för att samverkan ska fungera, visar Ulrika Englund.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Intresset väcktes när jag utbildade mig till folkhälsovetare. Jag ville arbeta förebyggande med barnhälsofrågor och på något sätt vara del av den processen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om samverkan mellan olika myndigheter i frågor som rör barn och unga som far eller riskerar att fara illa. Jag har över tid studerat totalt 66 olika projekt runt om i Sverige där skola, socialtjänst, polis och BUP samverkat i syfte att förebygga att barn och unga far illa. Projekten pågick mellan åren 2007-2009 med stöd från regeringen. Syftet var att samverkan efter projekttidens slut skulle permanentas. Jag har gjort enkätstudier både under och efter projekttiden med fokus på vilka mekanismer som över tid är särskilt betydelsefulla inom samverkansprocessen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att en stor del av den samverkan som startade för tio år sedan fortfarande pågår. I endast två procent av projekten har samverkan upphört helt. I över hälften av fallen har samverkan faktiskt ökat efter projekttidens slut. Skola och socialtjänst är fortfarande de parter som oftast är involverade i samverkan men även förskolan har i ökad utsträckning inkluderats som part.

– De mekanismer som är särskilt betydelsefulla för en bra samverkan är: En engagerad ledning. Tydlighet kring ansvaret mellan de olika parterna, vem gör vad samt syftet med samverkan. Förankring i alla led, både uppåt och nedåt. Kunskap om varandras uppdrag, såväl internt som mellan olika organisationer. Att dessa faktorer är betydelsefulla för samverkan är sedan tidigare känt, men att just dessa mekanismer påverkat samverkan över en längre tidsperiod, har inte tidigare visats.

Vad överraskade dig?

– Att lagstiftningen som påverkansfaktor, exempelvis sekretesslagstiftningen, inte ansågs som ett hinder för samverkan. Många löser de här frågorna på ett smidigt sätt, oftast med hjälp av samtycke från föräldrar. Glatt överraskad blev jag också över att så stor andel av projekten faktiskt permanentats in i ordinarie verksamheter.

Vem har nytta av dina resultat?

– Beslutsfattare, både politiker och tjänstemän, ”samverkare” som i sitt yrke möter barn och unga i behöv av stöd. Samverkan är ett begrepp som riskerar att bli urvattnat och resultaten pekar på vikten av att konkretisera vad samverkan ska syfta till.

– Avhandlingen baseras på ett frågeformulär som kan användas för verksamheter på olika nivåer för att kontinuerligt granska det egna samverkansarbetet. För att samverkan ska fungera fullt ut måste den hela tiden värderas och våga omprövas. Samverkan måste även alltid sättas i relation till de faktiska behoven inom den målgrupp som samverkan är tänkt att gynna. Det får aldrig glömmas bort.

Susanne Sawander