Samproducerat ledarskap i skolan
Skolan är ingen enhetlig organisation med personal som har identisk utbildning och liknande intressen och prioriteringar. Den består snarare av olika delkulturer, något som starkt påverkar ledarskapet. Detta konstaterar Ann Ludvigsson i avhandlingen Samproducerat ledarskap: Hur rektorer och lärare formar ledarskap i skolans vardagsarbete.
Född 1956
i Jönköping
Disputerade
2009-10-23
vid Högskolan i Jönköping
Samproducerat ledarskap: Hur rektorer och lärare formar ledarskap i skolans vardagsarbete
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag har alltid varit intresserad av ledarskap och har både arbetat som ledare inom barnomsorgen och studerat förändringsledning. Kombinationen av praktisk erfarenhet och teoretisk kunskap gjorde att jag ville fördjupa mig inom ämnet.
Vad handlar avhandlingen om?
– Den handlar om hur ledarskapet formas i samspelet mellan skolledare och lärare i vardagsarbetet på tre skolor. Jag ser ledarskap som relationellt; att det utövas av skolledaren och lärarna tillsammans i ett sammanhang. En fråga som jag tittat särskilt på är hur skolledarna och lärarna ser på, influerar och förstår varandra i vardagsarbetet. I en annan fråga uppmärksammar jag skolkontexten och kulturella förhållanden, och vilken betydelse olika utbildningsbakgrunder, föreställningar och intressen kan ha för samspelet i skolorna. För att belysa samspelet och ledarskapet har jag intervjuat skolledare och lärare samt observerat formella möten på skolorna.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
– Det jag främst vill lyfta fram är den påverkan som jag sett att sociala, kulturella och politiska aspekter har på ledarskapet. Skolorna är inte några enhetliga organisationer. De kan snarare beskrivas som flerkulturella verksamheter med olika synsätt. Lärare inom olika verksamheter på skolorna arbetar tämligen isolerat i förhållande till varandra, och de agerar utifrån olika föreställningar och intressen. Lärarna kan ta initiativ och utveckla arbetssätt, men de kan också visa motstånd när värderingar och intressen i den egna gruppen utmanas. Studien ger anledning att ställa frågan vem som egentligen leder vem.
Vad överraskade dig?
– Det som förvånat mig mest är hur stort inflytande medarbetarnas olika kulturer och föreställningar har på ledarskapet. Avhandlingen visar tydligt att ledarskapet är något som skolledarna och lärarna formar tillsammans. Jag har också reagerat på att det inte alltid blir som man säger från ledarens sida om till exempel utvecklingen av gemensamma synsätt. Utåt kan skolledarna och lärarna tala om att de har en gemensam syn på verksamheten men i det praktiska arbetet kan olika värderingar och intressen styra handlandet och samspelet.
Vem har nytta av dina resultat?
– Avhandlingen är en verklighetsnära beskrivning av ledarskapet i de här skolorna. Jag hoppas därför att den kan vara intressant för både rektorer och lärare. Men också som ett inlägg i diskussionen om skolledarskap till exempel i den nya rektorsutbildningen.